Inte slutet, men ändå ett farväl
Bara en dag kvar och sen avslutningsdag. De sista veckorna har verkligen bara runnit iväg, jag förstår inte hur det kan ha gått så snabbt!
Men en sak kan jag lova, jag har lärt mig att jag aldrig ska klaga på tid och långa skoldagar igen, det ångrar jag så fruktansvärt efterår när det är för sent.
Varje dag de här sista veckorna har jag varit jätteotålig varje ledig stund, och tyckt att tiden går jättelångsamt.
Det är för att jag saknar min klass hela tiden, jag vill inte ens vara hemma, jag vill vara med dem hela tiden.
Avskedet närmar sig mer och mer nu, idag åt vi sista lunchen tillsammans tex, och imorgon ska vi ha våran allra sista dag tillsammans som en klass. Sorgligt...
Vart tog alla underbara år vi haft tillsammans vägen? Vi har lämnat dem bakom oss, och nu har vi snart inget mer än våra minnen kvar.
Jag tror aldrig att det kommer bli ett riktigt slut, men på fredag kommer det ju bli ett farväl, som vi måste acceptera.
Men en sak kan jag lova, jag har lärt mig att jag aldrig ska klaga på tid och långa skoldagar igen, det ångrar jag så fruktansvärt efterår när det är för sent.
Varje dag de här sista veckorna har jag varit jätteotålig varje ledig stund, och tyckt att tiden går jättelångsamt.
Det är för att jag saknar min klass hela tiden, jag vill inte ens vara hemma, jag vill vara med dem hela tiden.
Avskedet närmar sig mer och mer nu, idag åt vi sista lunchen tillsammans tex, och imorgon ska vi ha våran allra sista dag tillsammans som en klass. Sorgligt...
Vart tog alla underbara år vi haft tillsammans vägen? Vi har lämnat dem bakom oss, och nu har vi snart inget mer än våra minnen kvar.
Jag tror aldrig att det kommer bli ett riktigt slut, men på fredag kommer det ju bli ett farväl, som vi måste acceptera.
Kommentarer
Trackback
