yorkielover

Hej! Jag hade tänkt skriva igår, om avslutningen och allt.
Men helt ärligt så kunde jag inte tänka klart på hela dagen, jag var väldigt överväldigad kan jag minst sagt säga!

Tre saker hände igår som var så otroligt roliga, att jag knappt kunde sörja att det var våran sista avslutning tillsammans.
Självklart tyckte jag att det var sorgligt, och jag saknar klassen jättemycket redan. Men grät gjorde jag inte som de flesta, faktiskt så var jag lite för överlycklig just då för att kunna vara ledsen.
Men jag grät tills jag somnade på kvällen istället, när jag hittade en skrivbok och började skriva om klassen...


Nu måste jag berätta om allt igår:
Först så kom vi till våningen, och skrev våra namn på skorna som Marianne och Marit fick.
Lite senare gick vi ner till aulan, där fick vi lyssna på musikklasserna och se massa människor gå upp på scenen och ta emot "pris"
Sen så skulle de ropa upp två i varje klass, som var "bästa kamrat" i klassen, och  som kämpat mest, som inte alltid lyckats, men som aldrig gett upp.
I min klass blev det Gustav, och nyp mig i armen, jag!!!
Jag blev helt chockad, just då var jag inte medveten om någonting, bara att typ hela klassen log mot mig, jag gick upp på scenen, och stod där och darrade som ett asplöv tills jag kom tillbaka till min plats i publiken igen.
Först då förstod jag vad som hade hänt, och mitt hjärta slog jättesnabbt länge efteråt, det dröjde lång tid innan jag kunde lugna ner mig så pass att jag hörde vad folk sa.
Herregud, det blev lite mycket för mig just då, jag var i chocktillstånd ett tag!
Men självklart blev jag glad också, när jag väl insett vad som hänt och att det var på riktigt. Jag är väldigt tacksam.

En lång stund senare fick min klass ställa sig på scenen och få betyg, efter det så sjöng vi "den blomstertid nu kommer" och sen gick vi tillbaka upp till klassrummet för att ta avsked av varandra.
Det var en väldigt fin stund, våra lärare grät också, jättegulligt!
De hade skrivit en låt om oss, det var både skratt och tårar när vi hörde den.

Sen var det dags för kramar, många, många kramar.
Jag, Iza, Towe och några till stannade kvar i skolan typ till 2, för vi ville inte lämna klassrummet.
När vi till sist lämnade vårt kära klassrum för sista gången så hämtade jag Ninjo, tog honom i cykelkorgen och åkte till vilsta där vi sen tillbringade några timmar tillsammans med Totto och Iza, det var väldigt trevligt :D



Ja, det var gårdagen det.
Jag vill tacka hela min klass för att jag fått tre år med dem, de roligaste åren i mitt liv!
Vi är en familj, vi kommer att träffas igen.
9F, ni är de bästa människorna, tack för allt! Jag älskar er verkligen ♥