yorkielover

Hejsan! Idag har jag ingen skola, för alla lärarna är i Kolmården. Det känns skönt, jag passade på att ta lite sovmorgon, kände att jag behövde sova lite extra. Inte för att jag brukar sova dåligt eller så, men jag har på endast 3 dagar skapat en sådan stor passion för att skriva dikter, (har skrivit 40 st nu och har märkt att det är ett bra sätt för mig att få utlopp för mina känslor) att jag skriver för brinnande livet tills jag blir helt slut, och det dessutom blivit midnatt. ;)

Så eftersom att jag är ledig idag så tänker jag göra massa saker som jag inte brukar hinna (eller orka) annars.
Tex så har jag två hemuppgifter; jättemycket matte (flera sidor i boken + 2 papper) och så det roligaste: En powerpoint om en hundras. Alla vi djurelever i min klass fick en ras var att göra en powerpoint om, berätta allting om rasen, historia, utseende, användning mm. Jag skriver om en väldigt vacker hund som jag länge velat veta mer om. Nu vet jag allt. Rasen heter Weimaraner, och brukar kallas "det gråa spöket" på grund av sin silvergrå päls och bärnstensfärgade ögon. Det är en ras som verkligen fascinerar mig, så det är jätteroligt att skriva om den!

Annars idag så ska jag ut med Ninjo, gå på stan, och sjävklart, skriva dikter :D


Ha det bäst ♥



Det är något särskilt med dem, något jag inte kan sätta fingret på vad det är.
Fast så tycker jag om de flesta hundraserna.
Men en vacker hund är det!

Hej, jag hoppas att allt är bra med er.
Själv har jag haft den bästa skoldagen på mycket länge!

Dagen har varit så bra av en enda, enkel anledning: Jag var 100 % mig själv i skolan för alla första gången. Precis hela dagen har jag varit inget annat än mitt riktiga jag. Det har känts så skönt, så befriande. Men samtidigt, så ovanligt, nästan läskigt ovanligt.

För det första så har jag pratat med klasskompisarna betydligt mer än jag någonsin gjort förut. Annars så brukar jag mest bara hålla med och skratta och lite så, men idag pratade jag en hel del, och bara för att jag hade lust och inte för att jag kände mig tvingad.

För det andra så har var jag en aning flummig. Det skulle man kunna tro är väldigt olikt mig, men tro mig, sanningen är att det är väldigt likt mig, det är sådan jag tycker om att vara, och önskar att jag vågade vara alltid.

Ex på saker jag gjort, sagt idag:
När vi var på Your Choice för att äta lunch, och Jenny plockade bort blad (såna som man kan äta) från sin mat så sa jag vad jag tänkte rakt ut. "Det där kan du ge till kaninerna... tänkte jag inte säga, men jag gjorde det ändå..."
Haha, så trög :P

Och sen, när en av oss fått våran mat, och vi andra 2 fortfarande väntade på våran så sa Johanna "Jag vill ha min mat"  Då svarade jag: "Det vill jag också. *typ 1 sekund senare*: eller, jag vill inte ha din mat"
När jag sa det sista så höll skrattade kompisarna och Jenny sa: "Sanna är lite rolig ibland" Då sa Johanna: "Sanna är mycket rolig ibland" 

Och hela tiden, varje gång jag såg en hund så sa jag drömmande: "ååååååh vad söt!"

När vi var tillbaka på skolan så gick vi förbi rummet där vi har kaninerna, på väg till klassrummet. Då sa Jenny plötsligt "Kolla vad gulligt hon ligger!" (alltså en av kaninerna) Då fick jag så bråttom att se det att jag tvärvände, halkade till och var nära att ramla omkull. Jag lovar er att det var roligare i verkligheten än det verkar när jag skriver det här.

Då skrattade de åt mig igen och sa: "du är lite flummig idag, det brukar du inte vara"
Jag svarade sanningen, att jag brukar vara det jämt, förutom i skolan. Då sa de att de tyckte att det är kul att jag kan släppa loss när jag är med dem, och jag sa att jag också tyckte det.
Men de vet inte hur mycket jag tycker det, hur glad och tacksam jag är.

Jag kan vara så avslappnad när jag är med söta Jenny och Johanna. Jag blir så lycklig av det, och av att vara med dem! ♥



Hehe, bild från när jag senast var hos Lova. Lite flummig och obeskrivligt glad. Precis som idag!



Ha det så bra allihopa.

Idag när jag var ute med Ninjo så regnade det. Men jag kände inte av regnet, märkte det inte över huvud taget.
För jag var med min Ninjo. Och jag saknade honom så otroligt mycket efter våran vackra stund tillsammans igår, att jag var enbart lycklig att ha älskade hunden nära mig igen.
Han var mindre lycklig, jag vet ju hur mycket han ogillar regn, plus att han darrade i hela kroppen under hela promenaden för att han frös så mycket.
De sorgsna blickarna han gav mig då skar mig i hjärtat, jag tål verkligen inte att se honom ledsen, det får aldrig hända!

Jag lyfte upp honom i min famn och höll om honom hårt, för att värma honom så mycket som möjligt.
Till slut så blev han gladare, och gick runt en stund.
När vi kom hem igen så gosade vi som vanligt, då tittade han på mig med blickarna som jag älskar allra mest, de trogna, tacksamma, kärleksfulla.


Låt det bara regna, det stör inte mig. När jag har Ninjo hos mig så spelar ingenting annat nåon roll. Så låt det regna, jag är lycklig ändå. Så länge jag har min vovve. ♥

Idag känner jag för att vara hjälpsam. Hjälpa till hemma alltså. Det är sällan jag gör det, jag tycker att det är dags att börja ge tillbaka vad jag får.
Så för en stund sedan så hjälpte jag mamma att tvätta fönster, (på insidan, jag skulle aldrig våga stå på utsidan, så långt ifrån marken!) det var roligare än jag trodde. Tur att jag alltid har varit väldigt lättroad, och fortfarande är det hihi ;)

Och nyss så hjälpte jag henne i tvättstugan. Jag hoppas att jag får mer uppgifter, för att för ovanlighetens skull så har jag inte lust att bara ligga i soffan och kolla på film hela dagen, utan jag vill göra massa saker.


Om det inte börjar regna mer så ska jag ut med Ninjo senare, jag saknar min fyrfota vän!



Ha en jättebra dag :D

Det enda jag känner just nu är kärlek, stark och speciell kärlek. Kärlek till nästan allt och alla i denna värld.

Denna värld som idag är väldigt grå här hos mig, men som på andra platser är fantastiskt fin.


Nyligen pratade jag med min underbara pappa. Vi hade ett långt samtal, om allt mellan himmel och jord ungefär.
Ett fint samtal, väldigt djupt och betydelsefullt. Jag älskar dig pappa, mer än du kan gissa ♥


Jag har skrivit flera dikter sen jag bloggade om det igår, nu har jag skrivit 23 stycken, och jag kommer hela tiden på nya saker att skriva.
Jag inspireras av mitt liv, av allt och alla som är en del av det, och även det som inte är den del av mitt liv.
En del dikter är mer personliga än andra, och en del är glada, medan en del är sorgliga.
Mina sorgliga dikter tycker jag är finare än mina glada, det är mer känslor i dem, de känns mer äkta.


Det jag skriver om mest, utan märka det förrän efteråt, är på många olika sätt kärlek. Alla möjliga sorters kärlek.  För kärleken är det starkaste och mest speciella vi har. Man kan känna kärlek till vem och vad som helst. Kärlek kan vara svår, den kan vara omöjlig. Den kan vara förbjuden. Men utan kärlek skulle vi inte ha någonting.

Promenaden med Ninjo var dagens höjdpunkt. Förutom att det var riktigt skönt och vackert ute så hade vi det väldigt... ja, kärleksfullt. När vi kommit in i skogen så lyfte jag upp plutten i min famn, och sen bara kramade jag honom, en jättelång stund. Jag bara höll om honom, borrade ner mitt ansikte i hans oäls och ville aldrig släppa honom. Jag var så lycklig just då att jag bara grät och grät, av glädje. Ninjo pussade bort mina tårar. Så satt vi länge, jag hade honom i famnen och det var det enda som betydde något just då, det enda som var viktigt. Att vi var tillsammans, bara Ninjo och jag. Jag älskar honom så mycket, ingen annan kan få mig att visa mina känslor så starkt. Den finaste, bästa hunden. Finaste bästa vännen.

Under promenaden så hittade jag på några dikter. Jag la dem på minnet och skrev sedan ner dem när jag kom hem.
När jag skrivit dem så fick jag inspiration till fler, så nu har jag hittills skrivit hela 13 st dikter!
Allt känns så bra när jag sitter för mig själv och skriver en dikt, det är en sådan befrielse på något sätt, det känns så skönt.



Den här bilden tog jag nyss, jag tycker att den är väldigt häftig och fin.


Mitt liv är fullt av ljus just nu, och av ljus kommer glädje. ♥



Vi hörs imorgon igen, ta hand om er!

Jag kom på en sak som jag skulle tycka var lite kul. För jag har ingen aning vad jag ska skriva, och jag vill gärna skriva om något speciellt. Så kommentera vad ni skulle vilja att jag skrev om, ställ mig en fråga eller vad som helst. Fråga vad jag tycker om någonting så gör jag ett inlägg om det. Kom på något ni vill veta, eller vad som helst :)

Fast inte om typ politik, för det är inte riktigt mitt intresse hehe.


Ha det bra ♥

Nu är jag tillbaka, han kom inte när jag ropade så jag antar att han vill vara ute ett tag till.
Kanske att han är ute ända tills Susanna kommer hem, när nu det är.

Det är så mysigt att passa Zambo, jag älskar att göra det.
Nu på hösten är han mest inne och sover, och jag är också mer inne än ute, så jag ser honom väldigt sällan.
Därför blev jag så glad att jag skulle passa honom igår kväll och nu på förmiddagen, så att jag får gosa med en annan kisse också, och inte bara sötnosarna på katthemmet.
Zambo är ju faktiskt min favorit, honom känner jag ju mest, jag förstår honom.

Några saker som jag älskar allra mest med Zambo:

* Hans underbart gulliga sovställningar. Igår tex, så låg han på rygg, med tassarna i luften, och huvudet hängande ner för sängkanten!

* Hans nonchalanta sätt. Varje gång jag ser honom så blir jag jätteglad, och vill att han ska komma till mig. Ibland gör han det, men oftast så typ himlar han med ögonen och ignorerar mig totalt. Som om han vill säga "Äsch, jag struntar väl i dig, jag har mycket viktigare saker för mig"
Jag tycker att det är så charmigt.

* Hans lukt. Jag upptäckte inte förrän igår kväll vad gott han doftar. Jag har alltid tyckt att katterna på katthemmet luktar så himla mysigt, men igår märkte jag att Zambo luktar precis likandant. Jag älskar doften av katt, den är bättre än doften av hund om man frågar mig.

* Hans utseende. Han är så vacker hela han. Han är tjock, men det tycker jag är jättecharmigt med honom, det gör honom mer gosig. Blank, svart päls som ser mörkbrun ut i solen. Jättelen och mjuk päls som jag älskar att dra mina fingrar igenom. En liten vit fläck på halsen. Riktigt vackra, gula ögon som lyser i mörkret. Söta små tassar.  M.m.


Jag älskar tjocka, gosiga Zambo helt enkelt ♥





Katter är nog faktiskt, om jag tänker efter, det allra vackraste djuret jag har sett!

Hej hej.
Idag känner jag mig pigg och utvilad, för första gången på ungefär en vecka.

Men det är lite konstigt, för jag har sovit exakt lika många timmar i natt som jag gjort hela veckan, men jag är mycket piggare nu än dagarna då jag måste upp till skolan ;)

Fast idag är det soligt och blå himmel, och jag blir oftast väldigt pigg av fint väder.
Riktigt fint väder, jag blev helt lycklig när jag drog upp rullgardinen i morse och såg en lysande sol!

I eftermiddag ska jag verkligen ta ut Ninjo på en promenad i skogen, det kommer att bli jättehärligt.


Jag passar älskade lilla Zambo också, så måste gå ner en stund och kolla om han vill komma in och ha frukost.



I'll be right back :)

Hej vännerna mina! Nu är det helg, jag är så lycklig!
Den här helgen tycker jag faktiskt inte har gått lika fort som veckorna brukar, men jag tror bara att det är för att jag inte riktigt varit helt mig själv jämt.

Men nästa vecka ska jag ta nya tag, och den veckan ska bli fantastisk, det har jag bestämt!
Och de senaste månaderna har jag märkt att om jag bestämmer mig för något som jag verkligen vill, så blir det så.


Men nu känner jag mig fri som en fjäril som inte sitter i bur, det känns underbart.


Idag i skolan har vi typ inte gjort nånting alls. Lyssnat på en föreläsning har vi, och startat igång med vårat nya projekt. När det var över en timme kvar tills vi skulle sluta för dagen, så var hela klassen färdig med allt vi skulle göra. Så en lång stund bara satt vi och gjorde ingenting.
Men tills slut så kom rektorn och då gjorde vi en deal med henne, om vi städade hela skolan (den är väldigt liten så det går snabbt)  så fick vi sluta tidigare. Så det gjorde vi :)


Men trots att vi mest bara suttit och stirrat så har vi haft så himla kul. Söta Mira är så rolig så det kan jag inte beskriva, jag skrattar väldigt mycket i hennes närhet, hon gör mig jätteglad. Varje dag säger hon massor med hysteriskt roliga saker, så många att jag inte kommer ihåg dem.

Men jag kommer iallafall ihåg det roligaste hon sa idag.
När läraren sa att vi har lunch om 10 minuter, fast det egentligen var 5 minuter:
"Var ser du tian någonstans?"
Gud vad jag skrattade åt det ;D


De andra 2 i våran grupp är också otroligt roliga och söta, särskilt när de försöker låtsas vara smarta och så blir det jättefel haha.
Idag har vi allihopa i klassen varit jättetrötta, flera typ låg och sov under lektionen, och alla såg nyvakna ut.
Då sa någon "Är det bara jag, eller ser alla trötta ut idag?" Haha!

Jag saknar klasskompisarna redan, inte förrän nästa torsdag kommer vi vara helklass igen. Sorgligt, sorgligt.

Min klass är så... Jag hittar inte rätt ord för den, om jag någon dag gör det så tänker jag skriva ner det.




Jag hoppas att ni får en lugn och skön helg ♥

Idag skulle vi läsa upp våra dikter som vi har skrivit. Vi skulle en och en läsa upp dem inför hela klassen.
Tror ni att jag gjorde det? I så fall tror ni fel. Jag gjorde det inte, det hade aldrig gått. Jag lovar att jag antingen skulle ha svimmat eller börjat gråta. För det kändes som att jag var på väg att göra både och.
Jag ångrar inte att jag inte läste upp den. Den är för personlig, jag vill inte att hela klassen ska höra.


Men ni/du kan få läsa den, den är väldigt kort, men personlig. Den handlar om motsatsen till frihet.
Jag skrev den en dag när jag satt och tänkte, jag bara skrev ner mina tankar och känslor och så blev det till en dikt.
Idag när vi skulle läsa upp dem, så kände jag mig precis som jag beskriver i dikten. Därför kunde jag verkligen inte läsa upp den.

Ibland känner jag mig som en fjäril i bur, liten och sårbar.

Jag har behov av att flyga men är oförmögen att använda mina vingar.

Instängd, fångad.

I mitt eget liv.


Vad tycker ni/du om den? :) Var ärlig snälla. ♥

Nu hoppade jag över måndagen, men jag har ju redan berättat att vi fick vara med och dissekera en groda, och det var det enda intressanta att berätta om den speciella dagen.

Jag lämnade även in en uppgift i måndags, som jag faktiskt blev väldigt nöjd med. Vi får se hur det går.


I tisdags hade vi som vanligt två mattelektioner. Det var en väldigt jobbig dag...
I vanliga fall brukar jag nu för tiden tycka att matte kan vara rätt kul, och jag brukar förstå allting hela tiden.
Men i tisdags så hängde jag inte med alls, kunde inte koncentera mig ett enda dugg, hade fel på allting och förstod ingenting av någonting. Jag vet inte varför det var så just den dagen, men ingenting gick bra.
Jag skämdes så himla mycket över mig själv då, kände mig helt oduglig.
Så jag var besviken på mig själv resten av dagen, vilket resulterade i att jag typ bara satt och gjorde ingenting enda tills det var dags att sova.


Men jag är sådan, jag har väldigt lätt för att tappa tron på mig själv, det krävs inte mycket för att mitt självförtroende ska sjunka till botten, och det tar lång tid innan jag får det tillbaka igen.


Igår var jag hos katterna, det var minst lika mysigt och roligt som vanligt.
Det har flyttat två små kattungar in i lilla stugan Lillstugan (haha) och ni kan ju tänka er att jag satt där en stor del av dagen. De små ungarna är ganska rädda, och ovana med människor så jag kunde inte kela med dem.
Men för mig räckte det att bara sitta och titta på dem, för de är verkligen en fröjd för ögat. Helt fantastiskt vackra och söta, jag önskar dem det bästa liv de kan få!
Annars så myste jag mest med mina favoriter Aslan och Kevin, de turades om att ligga i mitt knä och gosa jättelänge. Att ha en varm och spinnande katt i famnen är bland det bästa jag vet. Det var fullkomligt underbart, jag älskar Aslan och Kevin. Och alla de andra katterna där också, alla är så underbara ♥

Jag kom på att jag fortfarande inte har berättat om vad jag gjorde i helgen hehe.

I lördags så var klassen med på invigningen av vårat klassrum i Parken Zoo. Klassrummet är förresten den lilla stugan nära osthuset där det finns reptiler, fiskar och insekter. Runt omkring finns åsnor, alpackor, hästar, kor, och självklart osthuset, där det bor bla råttor och ekorrar. :)

Ja, vi var alltså där tillsammans med tex familj, för att visa dem runt och berätta vad vi gör där, berätta om djuren vi tar hand om, och så.
Det var trevligt. Om det inte hade varit så hemskt kallt så hade det varit roligare. Och om vi hade haft något mer att göra istället för att mest stå och stirra när vi visat runt färdigt.
Men jag hade kul med mitt härliga kompisgäng, så var en bra stund.

Efter det så gick jag ut med Ninjo, mer kommer jag inte ihåg från den dagen så jag antar att det inte hände så mycket. Men jag har för mig att jag kollade på film och läste.

På söndagen så var det både fars dag och Lovas födelsedag. Så jag pratade med min älskade vän och min älskade pappa på förmiddagen.

På eftermiddagen gick jag först ut med Ninjo. Vi vandrade runt i Rinmansparken. Det är så fint där för det är löv över hela gräsmattan så det lyser orange där!

När jag lämnat plutten så åkte jag till katthemmet, gav katterna mat och så. Självklart så gosade jag jättemycket med dem också, jag passade på att gosa med allihopa, det var extremt mysigt. 



Ja, en mysig helg helt enkelt :D

Hej i höstmörkret! Jag hoppas att ni mår bra.
Förlåt att jag skriver så sällan, men den här veckan har det varit så att jag inte riktigt haft lust till att göra någonting överhuvudtaget. Faktiskt så har jag nästan inte gjort det heller.

Som jag sa till mamma idag: "Vad otrevlig jag är, jag är ju så sur..."
Och lite sån har jag varit de senaste dagarna, särskilt idag. Därför har jag varit ännu tystare än vanligt i skolan, jag sa nästan ingenting på hela dagen idag. Jag tyckte att det var bäst att inte säga något eftersom jag var så trött och inte på mitt bästa humör, jag känner mig jättedryg. Men allvarligt, kompisarna i skolan måste ha tyckt att jag var jättekonstig, jag brukar vara jätteglad och åtminstone prata litegrann när jag är med dem, men inte just idag.
Jag hoppas att de tycker om mig ändå, och inte tar det personligt. Jag är ju som vem som helst, har både bättre och sämre dagar, men oftast är jag väldigt glad och då visar jag det tydligt.

Så efter skolan tyckte jag att jag behövde få in lite glädje i mitt liv. Gissa vad jag gjorde då? Jo självklart gick jag och hämtade den enda som kan göra mig riktigt lycklig idag, min fantastiska Ninjo.
Han fick mig att skratta på riktigt för första gången idag. Eller, på riktigt har jag väl skrattat i skolan med mina underbara vänner också, men inte alltid med äkta glädje.

Jag och Anci skrattade jättemycket åt vovven, han är bara för söt. Han hade legat i soffan under två kuddar och sovit, när han vaknade och stack upp huvudet från kuddarna så såg han roligare ut än han någonsin gjort, hans skägg stod åt alla möjliga håll haha! Lägg på en oemotståndligt gullig blick på det, så förstår ni varför jag blev alldeles varm i hjärtat av att titta på honom.

Ninjo gjorde mig lycklig genom att bara rusa fram till mig och börja puss mig när jag kom, och genom att bli så glad av att se mig.
Jag förstår verkligen inte varför någon kan bli så glad av att se mig, jag är ju bara... ja, bara jag...


Jag och min älskling hade hur som helst otroligt kul och mysigt tillsammans under den sköna promenaden vi tog.
Det är en vacker kväll, och när Ninjo är vid min sida så är jag inte mörkrädd, utan tycker att mörkret är endast spännande och att kvällen är fascinerande!



Nu ska jag göra ett par inlägg till, kram på er ♥

Hej!) Exakt i denna stund glömde jag totalt bort vad jag skulle skriva... ;)
Så kan det gå när man är jättelycklig och övertrött på samma gång, haha.

Men men, jag får väl komma på nåt.

Idag i Parken Zoo fick vi vara med och dissekera en död groda, för att se vad den dött av.
Jag trodde att det skulle vara äckligt, men det var jätteintressant.


Och så har jag flummat runt med mina söta kompisar i skolan. Mina nya vänner är både så knäppa och underbara att jag blir alldeles lycklig varje gång jag träffar dem!
Jag är alltid så tankspridd, hör alltid fel när någon säger något, om jag ens hör något alls. Och så är jag alltid så förvirrad, hänger aldrig med på någonting och är aldrig fokuserad på någonting och tänker aldrig så är lite trögfattad då och då. Kompisarna bara skrattar åt mig, inte mycket annat man kan göra. Men det är kul att vara med dem för vi kan både skratta med och åt varandra ;D


Efter skolan gick jag ut med Ninjo, älsklingen var lika pigg och busig som alltid nu för tiden, jag älskar det.
Jag tränade också lite med honom, jag skalade en mandarin, sa åt honom att sitta fint, och när han gjorde det så släppte jag en klyfta som han fångade i munnen, såå duktig! Sen höll vi på så tills han alla var uppätna. Jag gömde också en klyfta under mattan i hallen, men han var klyftigare än jag trodde (haha)
Det är jättebra med såna där små, roliga övningar, även för en gammal vovve som plutten.



Ha det så bra vännerna mina ♥

Eller, morgon i alla fall. God vet jag inte, jag är lika trött nu som jag var igår kväll innan jag somnade.

Jag har haft en underbar helg, berättar om den någon gång ikväll.


Idag ska jag till Parken Zoo igen, jag tror att det är sista gången för terminen, för sen ska vi börja med hundkunskap igen.


Nu måste jag äta frukost, kramar på er ♥

Igår förmiddag så gjorde vi först inte så mycket. Jag skulle ha lämnat in en sak som jag egentligen ska lämna in en gång i veckan, nämligen min loggbok från praktiken. Men jag har aldrig lämnat in den, faktum är att jag inte kommer ihåg var jag har den, duktig som jag är ;)

Sen så var vi i våra grupper och gjorde färdigt vårat projekt, som vi sedan skulle redovisa i tvärgrupper (alltså en från varje grupp blev till en ny grupp och sen redovisade man en i taget för de andra i nya gruppen)

Hur som helst, vi jobbade på till ungefär 10 minuter innan lunch. För innan lunch var det engelskaprov för alla oss som ville ha en andra chans. Det gick riktigt snabbt för mig, och enligt mig så gick det jättebra så det var såklart kul!

Efter lunch så skulle en grupp i taget redovisa. Jag och min grupp, och några från andra grupper, satt i ett grupprum medan vi väntade på våran tur att redovisa. Jag var i sista gruppen, så jag fick vänta längst av oss i grupprumet. Faktiskt i hela 90 minuter fick jag sitta och darra, och bara vänta. Den väntan var riktigt plågsam för mig, och jag vet att några andra tyckte likadant, det såg jag tydligt på dem. Och så pass känner jag dem, att jag kan förstå precis hur de känner genom att bara titta på dem. Jag vet att en av mina klasskompisar har det värre än jag när hon ska redovisa, stackaren...

Dessa 90 minuter var de längsta i hela mitt liv, aldrig trodde jag att de skulle ta slut. Och de var även de värsta.
Under tiden jag satt där så gick kompisar ut för att redovisa, kom tillbaka, och nya gick ut, och kom tillbaka.
Sådär höll det på.
Ett tag, när vi var 4 stycken där inne, (3 som redovisat och så jag som väntade) så satt vi knäpptysta i en halv timme. Vi var verkligen så tysta att vi kunde höra varandras andetag. Jag blev nästan förvånad att de andra inte hörde mitt jättesnabbt bultande hjärta.
Efter den där halva timmen frågade en av oss om de som redovisade just då hade hållit på i en kvart.
Men nej, så himla länge som en halv timme hade de gjort det.
Då sa hon som frågade: "Har vi varit tysta i en halv timme!?" Och det hade vi faktiskt.
Aldrig har jag varit så nervös, innan jag skulle redovisa så darrade mina händer så mycket att jag inte kunde anteckna vad de andra sa på sina redovisningar.
När jag redovisade så darrade hela jag, och även min röst.
Efter redovisningen var jag fortfarande lika nervös, och det var jag flera timmar efteråt också, trots att jag var hemma.


Nu har ni i detalj fått veta mina känslor och tankar om min värsta skoldag någonsin.


Förlåt mig så mycket för dessa tråkiga och antagligen även ointressanta inlägg, men jag kände att jag verkligen behövde skriva av mig. Så att jag nästan kan lägga gårdagen bakom mig. Igår var jag olycklig och livrädd, men nu mår jag bra och är glad igen, så jag tänker fokusera på nuet, hur svårt det än kan vara ibland.




Naturen, min trygghet.




Trevlig helg mina kära vänner, var rädda om er! :) ♥

Igår var det redovisning. Första på gymnasiet där man redovisade själv och inte i grupper som vi alltid gjort innan.
Och ni som känner mig, mycket eller lite, vet att jag tycker att det är hemskt och jobbigt att prata inför en större eller mindre grupp. Men ingen av er har någon aning om hur jobbigt jag verkligen tycker att det är.

Jag säger som jag sagt många gånger förut; jag kan inte hata. Jag kan helt enkelt inte det. Men jag ogillar redovisningar så mycket att jag de stunderna önskar att jag bara kunde försvinna. Jag är alltid så nervös de stunderna att även om det inte märks, så skakar hela jag, jag spänner hela kroppen och blir stel som en pinne, jag får en stor klump i halsen, mitt hjärta slår nästan onaturligt snabbt, jag håller på att börja gråta, jag blir helt yr.
Och allt det där händer varenda gång jag ska prata inför folk.
De stunderna får mig att bara vilja skrika rakt ut, och rusa iväg. Fly ut i skogen, till tryggheten.


Nu vet ni det, vare sig ni ville eller inte, hihi.

En skoldag som jag innerligt bara vill glömma, men som jag just därför kommer att minnas i en evinnerlig tid.

En skoldag när jag skämdes för mig själv.

En skoldag när jag satt i ett rum med flera personer, men trots det kände mig som att jag satt där alldeles ensam.

En skoldag som nästan fick mig att glömma vem jag är.

En skoldag som jag aldrig någonsin vill återuppleva.

En skoldag som jag bara önskar att den aldrig existerade. Att den bara var en dröm. En mardröm.