yorkielover

I tisdags så blev vi indelade i grupper, och påbörjade ett projekt. Jag tror att jag hamnade i den allra bästa gruppen, inte för att jag vet hur någon av de andra klasskompisarna är eftersom jag inte pratat med dem, men jag fick bara en så positiv känsla när jag började arbeta med just dessa 5 tjejer.

Särskilt 2 av dem, Mira och Marina. De var de första jag pratade med, och fort gick det. Mycket snabbare än vad jag någonsin hade väntat mig.
Det var när vi hade fikarast på förmiddagen, då stod jag ensam i klassrummet och kände mig nervös och visste inte vart jag skulle ta vägen, som vanligt.
Då kom hon, söta Mira, och ställde sig bredvid just mig, och började bara prata med mig. Och jag svarade och pratade med henne resten av rasten, jag chockade mig själv med att våga göra det. Men hon fick mig att känna mig så trygg så fort hon började prata, jag kände att jag inte behövde vara så blyg för henne. Hon är jättesnäll, och hur rolig som helst.
Men främst, hon är lätt att prata med, t.o.m. för mig, och det säger en hel del.


På eftermiddagen så gjorde vi lite lekar och övningar, en del roligare än andra kan jag ju säga, en del var lite äckliga och kladdiga... ;)


Men dagen var rolig, särskilt för att jag fick någon att vara med. En sak som jag är rätt så orolig för är att det inte kommer fortsätta. Jag får hoppas, verkligen hoppas för jag vill gärna lära känna Mira mycket mer!