yorkielover

Jaha, då ska man hem till Eskilstuna imorgon. Var i hela världen tog de 3 veckorna vägen??

Tiden har gått lika fort som alltid, jag hinner inte mer än komma hit så är det dags att åka härifrån igen.
Jag är både glad och ledsen över att lämna Happis, jag längtar hem till alla som jag tycker om och saknar.
Men jag älskar att vara här, jag känner mig friare och lyckligare än någonsin. Och jag behöver inte bry mig om och oroa mig för vad folk tycker om mig, för här känner jag igen så jag kan alltid vara som jag vill :)

Det är lika jobbigt och sorgligt varje gång att säga hejdå till pappa, en stund är jag jätteledsen.
Men så fort jag kommit hem, och träffat alla som jag längtat så mycket efter, så är allt bra igen. Efter ett tag.


Jag har haft det så himla roligt här, jag tror inte att jag skrattar så mycket med nån annan som jag gör med (och åt) min galna och supersnälla pappa! Vi är inte bara far och dotter, vi är som bästa vänner också, och att umgås med honom är bland det absolut bästa jag vet. Jag vill inte lämna honom...


Snart kommer vi vara långt ifrån varandra igen, det kommer i början kännas mycket konstigt.



Kort sagt, att åka hem imorgon känns väldigt bitterljuvt. Det är det enda jag kan säga just nu.


Vi har haft en mycket fin dag idag, i morse så åkte vi till en park som jag kallar "blomsterträdgården" Det är ett väldigt fint ställe, fullt med färgglada och vackra blommor som jag tycker om att gå och titta på.

Nyss var vi och åt på kinarestaurang, resten av dagen vet jag inte vad vi ska hitta på. Bara umgås och ha trevligt tillsammans så mycket som möjligt tror jag.



Vi hörs nog på tisdag, ha det jättebra :D ♥ 

Hej! Jag är tröttare än jättetrött just nu så jag orkar inte skriva så mycket.

Men jag har haft en himla bra dag!

I förmiddags så åkte vi till Seskarö, ett jättevackert ställe vid havet, det var riktigt skönt där.


Senare åkte vi först till vovven Rita, men varken hennes husse eller hon själv var hemma, så vi åkte hem till Kassu. Dom har en till hund nu, golden retrievern Konsta. En otroligt fin och mysig hund som jag tyckte väldigt mycket om.

Kassu och Konsta är jättebra kompisar, även om dom självklart bråkar ibland. Tex om pinnar, och om mig haha.
För om jag klappade den ena hunden så kom genast den andra och började bråka för den ville ha lika mycket uppmärksamhet ;)

Dom är så olika, därför passar dom bra ihop. Konsta är lugn och avslappnad, medan Kassu är väldigt livlig och lekfull fortfarande.


Båda är underbara, men Kassu är alltid min favorit. För gosigare och gulligare hund får man leta efter!

Dom var båda väldigt "kärleksfulla" mot mig, överröste mig med pussar så jag blev helt genomvåt!
Men jag tycker mest att det var gulligt, och jag pussade dom tillbaka.


Kassu är så otroligt gullig när han lägger sin ena tass på min arm, för att jag inte ska kunna gå ifrån honom.
Vi satt bredvid varandra i kökssoffan och kramades jättelänge. Så mysigt har jag inte haft sen jag träffade ninjo sist! :D


Ja, jag har haft en superbra dag, men nu somnar jag snart.



Vi hörs, kramar ♥

Förlåt mig, jag förstår om det förra inlägget är långtråkigt att läsa. Det är nog det längsta jag någonsin skrivit på en gång. Ni behöver inte läsa hela om ni inte orkar. Men om ni verkligen vill veta ännu mer om mig och mina tankar, så läs gärna hela, annars förstår ni inte.

Det var nog för idag, jag kan inte skriva mer. Måste rensa tankarna.



Ta hand om er :) ♥

Jag sitter här med blandade känslor just nu. Mest glädje om ni vill veta.


Jag ska nu försöka berätta om den speciella promenaden jag tog igår:

Jo det var så att jag bestämde mig för att ta en liten promenad. Ingen långpromenad utan endast gå runt i kvarteret.
Låt mig säga att det verkligen inte blev som jag hade väntat mig.

Jag gick förbi fängelset och kyrkogården (lika rädd varje gång) och fortsatte framåt på den gatan.
Längre fram på gatan så kan man svänga till vänster, eller gå rakt fram.
Jag brukar alltid ta vägen rakt fram, för den vägen vet jag vart den leder och var jag kommer fram nånstans.

Men den här gången fick jag lust att prova på nåt nytt, så jag svängde alltså till vänster.
När jag gått på den vägen ett tag så kom jag fram till en grusväg (redan då hade jag gått över 1 km) så jag fortsatte på den.
Denna fina lilla grusväg visade sig vara väldigt lång.
Pappa hade sagt till mig att så länge jag ser kyrkan så kommer jag hitta tillbaka.
Tja, jag kan ju säga att jag lämnat kyrkan bakom mig för många, många meter sedan.

Men jag fortsatte bara gå, jag hade ingen aning om vart jag var nånstans eller hur jag skulle komma tillbaka hem, men trots det så vände jag inte och gick tillbaka.
Nej, faktum är att jag gick ända tills stigen tog helt slut, och jag var mitt ute i ingenting.

Blev jag orolig då? Inte det minsta. Jag brydde mig inte alls om huruvida jag skulle hitta hem.
Nej, jag gick tillbaka på stigen en bit, fick syn på en annan helt okänd väg, och svängde in på den.
Vid det tillfället visste jag ännu mindre var nånstans jag var, eftersom jag hade lämnat trygga lilla grusvägen.

Men jag fortsatte min promenad på den nya vägen, helt bekymmerslös och ansvarslös. Utan att oroa mig för att jag möjligtvis gått vilse, tvärtom var jag väldigt nyfiken på var jag till slut skulle hamna.

Jag bara gick och gick. Först gick jag ganska långsamt och tittade på allt fint runt omkring mig.
Efter ett tag började jag gå snabbare. Vägen jag gick på nu var förresten en motorväg, det var det jag menade med ansvarslös.
Den här vägen var mycket längre en grusvägen, den verkade aldrig ta slut.
Men jag vände inte och gick tillbaka då heller, vid det laget hade jag kommit så långt bort från grusvägen att jag inte såg den bakom mig längre.

Jag kände mig bara så himla fri, jag har aldrig förut haft en sån stark känsla av frihet.
Jag kände mig mer som mig själv än jag någonsin gjort.

Annars brukar jag inte känna mig särskilt fri, snarare som en fånge.
Men då kände jag mig helt befriad från allt som finns.

Min nyfunna frihet gav mig känslan av att jag kan klara vad jag vill, om det hade funnits en hög klippa vid vattnet så hade jag helt utan rädsla hoppat från den.

Efter att väldigt länge bara gått, så behövde jag få utlopp för min energi.
Så jag började springa, fortare än jag nånsin sprungit. Jag tappade skorna, så tog av mig dom och rusade barfota på en motorväg. Jag struntade totalt i att alla stirrade på mig, jag bara sprang och sprang, tills jag slutligen kom fram till målet jag inte visste om att jag hade. Jag hade nämligen på nåt otroligt sätt kommit fram till älven!
Där satte jag mig på en sten som vanligt och doppade fötterna i vattnet en lång stund.

Sen, när jag var på väg hemåt så såg jag en man som såg ganska sorgsen ut. Så jag ropade "Hej!" och vinkade glatt. Han sken genast upp. Dagens goda gärning tänkte jag.

Efter det kunde jag verkligen inte sluta le, jag log oavbrutet i en halvtimme.
Aldrig har jag varit så lycklig, äntligen har jag funnit nyckeln till frihet. ♥

I helgen ska vi åka och hälsa på mina hundkompisar Rita och Kassu, mina favorit vovvar näst efter min älskling.

Jag längtar, Kassu är en av de mysigaste och mest underbara hundar jag nånsin träffat, och Rita är rolig att gå på promenad med :D


Men hur som helst, eftersom vi inte ska vara hemma nästan nånting så är inte jag helt säker på om jag kommer skriva alls i helgen. Ska umgås extra mycket med pappa nu dom sista dagarna.
Sen vet jag inte när vi kommer träffas igen, avståndet är långt...



Herregud vad mycket ångest jag fick nu, tiden går för snabbt!

Usch vad nervös jag är :( Det måste jag sluta med för jag MÅSTE få bättre självförtroende, orkar knappt med mig själv som jag håller på...



Ha det bäst, kramar ♥

Ja nu vet ni, nu kanske ni förstår mig lite mer :)

Det där inlägget var ganska jobbigt att skriva, känslomässigt.
Men jag ångrar inte att jag skrev det, det kändes skönt att skriva av sig allt. Faktiskt så tänkte jag inte alls på vad jag skrev, jag skrev bara ner allt jag hade i huvudet. Jag hoppas att den var okej.


Det var en av alla texter, jag kanske skriver en senare idag också, ifall jag lyckas formulera mig på ett bra sätt.



På måndag åker jag hem igen. Jag längtar jättemycket samtidigt som jag verkligen inte vill härifrån alls, någonsin.
Men jag har stark separationsångest från Ninjo, det är ensamt och lite jobbigt utan honom.
För liksom hemma, jag har inte så ofta någon kompis att vara med så jag är väldigt mycket ensam.
Men där vet jag att jag närhelst jag vill bara kan gå till Ninjo och gosa om jag känner mig ensam.
Här är jag ensam i många timmar varje dag förutom helgerna.
Jag är inte en person som klarar av att vara ensam jättemycket, jag börjar tänka alldeles för mycket då.

Den egentliga orsaken till att jag inte vågar prata med folk (och det gäller även mina närmaste vänner ibland)
är att jag är riktigt livrädd för att säga fel saker vid fel tillfälle, och på så sätt såra personen.

Att göra någon människa ledsen är bland det värsta jag kan tänka mig, och jag kan varken förlåta mig själv eller glömma, de gånger jag varit otrevlig mot någon.


Jag vet inte om jag riktigt har sårat någon nån gång. Men det hoppas jag för allt i världen att jag inte har, i så fall skulle jag få bekräftat för mig själv att jag verkligen är den hemska människa jag ibland tycker att jag är.

Jag skulle aldrig kunna sluta säga förlåt, så är jag jämt, om jag märker att jag varit mindre trevlig mot personen än den förtjänar, så blir jag jättearg och ledsen på mig själv, och säger förlåt gång på gång.
Det spelar ingen roll om personen säger att det inte gör något, mina skuldkänslor försvinner inte, och efter det är jag länge rädd för att prata med den personen igen.


Därför är jag alltid väldigt rädd för att prata med personer som jag aldrig eller sällan pratat med förut, (tex i skolan) rädd att jag ska verka otrevlig bara för att jag är så nervös, rädd för att råka säga helt fel saker.
Rädd för att folk ska få en helt annan bild av mig, att dom ska se mig som den jag inte vill vara, istället för den jag är.


Många (kanske nästan alla) har nog märkt att jag ofta är helt tyst och inte säger ett ord, jag svarar inte ens alltid när nån frågar någonting. Inom mig så har jag alltid svar, och jag vill verkligen säga det.
Men det är bara en liten del av mig som säger att jag ska säga det, en annan och mer dominant del av mig säger "var tyst, det är säkrast att du inte säger nånting" och jag lyssnar på den delen av mig, hellre är jag tyst och ses som konstig, än pratar och riskerar att vara otrevlig.


Jag vågar nästan aldrig säga vad jag tycker, vad det än handlar om och hur starka åsikter jag än har (för tro mig, mina åsikter är starka och jag är sprickfärdig att dela med mig av dom) så håller jag dom inom mig och låtsas som ingenting. Ibland är det riktigt svårt, och jag ångrar mig alltid efteråt, men då är det alltid för sent.
Det är otroligt många gånger som jag verkligen velat säga nånting utan att vågat, eller velat säga mer än jag gjorde.

Jag är så orolig för att folk tro att jag är annorlunda än jag är. Vilket antagligen de flesta gör, jag är inte så säker på att en enda människa vet vem jag är helt.


Jag försöker att hitta mig själv.

Hej, nu tänker jag bara skriva ett inlägg för att säga att jag inte vet jag ska skriva... ;)

Men allvarligt, jag har inte en aning :(


När jag bloggat klart i morse så tog jag en promenad, den härligaste och bästa promenaden i hela mitt liv!
Den var verkligen helt oförglömlig, jag önskar att jag kunde skriva mer detaljerat, men jag kan inte beskriva det i ord, ni skulle behöva kunna läsa mina tankar för att helt förstå.


Hur som helst så tror jag aldrig att jag känt mig mer fri någonsin, nån gång kanske jag berättar men just nu kan jag bara sitta och tänka på hur galen jag är som gick den där promenaden, helt spontant bara!
Det är inte vilken promenad som helst som jag gått, ingen vanlig runda direkt, så mycket kan jag ju säga haha.



Men alltså, för att jag ska kunna komma på vad jag ska skriva om så vill jag gärna veta vad du/ni vill läsa om, om vad jag tycker och tänker och så.
Vill ni höra om promenaden, eller om hur mycket allmänt säkrare jag blivit, eller om den riktiga orsaken till att jag inte vågar prata med folk? Välj typ nåt av det, så ska jag skriva ett långt inlägg som jag hoppas ska vara kul att läsa :)

Nu har jag kommit på lite vad jag kan skriva, problemet är att jag inte vet om vågar skriva ner det.

För ofta när jag skriver något på bloggen så ångrar jag mig jättemycket efteråt och tänker "ånej, varför skrev jag det där, nu kan jag ju inte ta bort det" För ibland tycker jag att jag är för öppen med vad jag skriver.
Men när jag bloggar så tänker jag aldrig på det, jag skriver ju ner allt som kommer upp i mitt huvud, utan att tänka på att folk kommer att läsa det.

Det är nog dags att jag börjar tänka efter före, så att jag inte skriver allt för privata saker här.
Även om jag självklart vill vara ärlig och så men...


Vi får se vad jag vågar skriva, ha en fin dag! ♥

En gammal men söt bild på en gammal men söt hund ;)

Åh, jag längtar så otroligt mycket efter plutten, mer och mer för varje dag.
Annars längtar jag inte hem alls, men jag vill ha min Ninjo hos mig ♥

"Lycka kan hittas även i de mörkaste tider om man bara kommer ihåg att tända ljuset" ♥

Godmorgon! Nu vet jag inte alls vad jag ska skriva, för jag hade skrivit en jättelång text på mobilen, alltså alllt som jag skulle skriva här idag. Nu har den långa texten spårlöst försvunnit och jag minns inte vad som stod i den :S


Så nu får jag väl improvisera och skriva nåt helt annat, det är lättare sagt än gjort...

Troligtvis så börjar jag med texterna om allt möjligt imorgon. Det kan nog bli långa inlägg, så var beredd på det ;)

Jag har bara skrivit ihop jättelånga texter, så dom är väldigt osammanhängande. Därför måste jag försöka dela upp dom, och skriva en del i taget.



Kramar ♥

I denna själviska värld finns det en enda helt osjälvisk vän som aldrig sviker eller överger dig, hunden. Om alla dina vänner överger dig så stannar hunden och älskar dig allra mest i världen.
Hunden kommer aldrig lägga märke till att du förändrats eller misslyckats. För honom är du alltid perfekt, för honom är du den du hoppas att du ska vara. ♥

Hej :) Jag var nyss ute i lite mindre än en timma, har ingen lust att gå någon långpromenad för tillfället.

Igår hade jag absolut ingenting att göra en lång stund, till slut bestämde jag mig för att istället för att sitta och tänka, så skulle jag skriva ner mina tankar och känslor. Så det gjorde jag, det blev över 4 sidor och jag är fortfarande inte klar. Min hjärna är full med tankar, jag rensar ur den genom att skriva ner allting, det känns väldigt bra. 

Om ni vill att jag ska skriva här på bloggen några av alla mina texter, kommentera då snälla. Om ni tycker att det är ointressant och tråkigt att bara läsa mina tankar, kommentera då inte. Bara så att jag vet :)


Jag är alltid helt ärlig med allt jag skriver här, jag är så mycket mig själv som jag överhuvudtaget kan.
Jag delar med mig av mina innersta och mest privata tankar, känner att jag behöver göra det genom att skriva ner det  eftersom jag har så svårt att våga vara mig själv "på riktigt"  när jag träffar personer.

Men jag förstår att det blir långtråkigt att läsa om, ni tycker säkert att jag borde hålla mina tankar för mig själv.
Men ärligt talat, det kan jag inte. Jag kan inte hålla allt inom mig jämt.

Översättning: Godmorgon ;)

I dag är ännu en dag då jag hade tänkt att jag skulle sova lite längre efter att pappa åkt till jobbet vid 6, utan att lyckas.
Jag förstår inte varför jag blir så stressad varje dag när jag vaknar, och måste hoppa upp på en gång. Jag menar, jag har ju sommarlov och aldrig bråttom någonstans :P


Men när jag väl vaknat så tycker jag att jag lika gärna kan gå upp. Dessvärre skuttar jag upp innan jag riktigt vaknat, vilket ofta resulterar i att jag antingen tappar balansen och ramlar in i fotöljen (som idag) eller går rakt in i dörrkarmen, eller något annat idiotiskt haha!


Innan 7 imorse så gav jag mig ut på en timmes morgonpromenad.
Det var skönt, och jag träffade en söt svart katt som påminde mig väldigt mycket om min favoritkisse i Eskilstuna.
Den här var t.o.m. keligare än Zambo, vilket säger en hel del :D


Jag har faktiskt ingen aning vad jag ska hitta på resten av dagen tills pappa kommer. Saknar honom redan, han är en mycket kul typ att umgås med.



Kramar, ha en fin dag!

Jag glömde säga vad jag gjorde hela dagen i lördags när vi inte kom iväg till hundarna.

Tro det eller ej, jag satt och skrev små dikter och texter i timmar!

Jag hämtade inspiration från tex böcker, och så bara skrev jag, lät fantasin flöda och bara skrev av hjärtans lust :)


Mest skrev jag om hundar, när jag väl hade börjat så var det väldigt svårt att sluta, jag skrev 4 hela sidor på ett a4 papper, bara skrev och skrev och så blev det mycket mer än jag väntat mig, jag bara improviserade totalt.

Det var faktiskt jättekul, jag älskar ju poesi, och även om jag säkert inte är så bra på det så är det något jag älskar att göra, något som gör mig glad. Och jag är 100 % mig själv, eftersom jag skriver från mina innersta känslor och tankar.
Det känns ganska befriande på ett sätt som jag inte kan förklara. ♥

Hej! Jag har totalt glömt bort att blogga.
Jag hoppas att ni har det bra :)

Själv har jag inte gjort så mycket speciellt sedan jag skrev, förutom att jag ju var på en hundutställning i lördags!
Det var så himla roligt, att gå omkring och titta på massor med hundar. Varenda hund som jag såg var jättefin, men dom var ju så välkammade och fixade så dom var extra vackra.

Jag såg ungefär 50 olika raser, nästan 1000 hundar. Av alla hundarna så var mina favoriter alla pudlarna, och 2 leonberger hundar. Dom fascinerade meig verkligen, jag kunde inte sluta  titta på dom!


Ja, det var verkligen roligt. Särskilt eftersom jag faktiskt tycker om varenda hundras :D


När jag kom hem så började jag titta i min nya hundbok igen, (väldigt typiskt mig) kollade upp precis alla raser som jag sett. Flera raser hade jag aldrig sett i verkligheten förut så det var speciellt roligt.



Dagen efter skulle vi åkt dit igen för då skulle det vara nya hundar där.
Men tyvärr så ösregnade det nästan hela dagen så det blev inte av.


Men det var en rolig upplevelse, jag hoppas att jag kommer få se fler hundutställningar i mitt liv, särskilt en med bara Yorkshireterrier såklart ;) ♥

Det händer så mycket i världen hela tiden nu. Hemska, otroligt tragiska händelser.
Det som jag tycker är värst av allt i hela världen är sorg, alltså särskilt andras. Jag påverkas verkligen starkt av det, tål inte att se folk så obeskrivligt ledsna, folk som förlorat allt, inte har någonting kvar.

Jag förstår inte vart världen tagit vägen, hur den har kunnat vända så fel.
Och jag förstår verkligen inte hur människor kan vara så egoistiska och hjärtlösa att dom bara kan döda andra, helt oskyldiga personer som inte får någon chans att skydda sig eller fly. Bara dödar, och förstör så många människors liv utan att tänka eller bry sig. 

Jag kan bara inte få in det i hjärnan hur människor kan göra såna hemska saker mot andra, dom måste ha allvarliga fel i hjärnan..

Det är så orättvist, att i en del länder är allt bra, man har tak över huvudet och kläder på kroppen, ingenting att oroa sig för. Ändå klagar dom, på så många små och obetydliga saker.
Samtidigt i andra länder så drunknar folk i översvämmningar, springer ifrån bomber, och ser död överallt omkring sig.
Förlorar sina hem, förlorar sina nära och kära, allt.
Men klagar dom? nej, men dom skulle nog ge vad som helst för att ha det som vi.

Därför är vi så egoistiska när vi klagar på allt vi inte har, när det finns så många som inte har någonting alls, inte någonting kvar att leva för.


Näst efter sorg är orättvisor det värsta jag kan tänka mig, jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att behöva uppleva såna hemska saker, att tvingas fly för att försöka rädda sig själv, och mista allt man har.


Jag är en människa med stort hjärta, jag vet att det kanske inte märks utåt. Men jag är full av medlidande för alla stackars människor vars liv förstörs, och jag bryr mig om alla. Alla som är värda det, det vill säga, alla förutom de som tar oskyldiga och försvarslösa personers liv.
Mina tankar finns hos alla som sörjer, alla som är ledsna, alla som är rädda.
Jag önskar att livet var hundra gånger bättre för dom, om någon förtjänar ett bra liv, så är det dom.

Alla som offrar sig själv för att rädda andra, tex mammor som räddar sina barn, dom är beundransvärda. Självklart är det riktigt tragiskt och sorgligt, men dom är verkligen hjältar. Jag önskar att jag hade mod som dom, man vet ju aldrig om det kommer att behövas någon gång i framtiden. Med tanke på vad som händer runt om i världen så är det inte mycket som skulle förvåna mig om det hände.
Vi har det lite för bra, det är verkligen orättvist...



Åh, jag bara önskar att att alla värdefulla människor kunde få ha det så bra som dom förtjänar, och att världen kunde vända rätt igen.




Kommentera snälla, jag vill veta om text är bra, jag skrev direkt ftån hjärtat. ♥

De 5 orden som jag använt mest de senaste veckorna och fortfarande gör flera gånger varje dag är alla väldigt positiva, de visar vilket strålande humör jag är på: ♥

1: Gulligt

2: Härligt

3: Skönt

4: Mysigt

5: Fantastiskt



Så är mitt liv detta sommarlov, inget att klaga på nånsin! :)

Godmorgon! Jag tror inte att jag bloggat så här tidigt någonsin haha.
Jag är ju lustig, jag hade tänkt sova lite mer än vanligt, men det slutade med att jag gick upp tidigare än jag gjort på hela sommarlovet hittills, innan 6.. ;)
Men jag är faktiskt inte särskilt trött, det har nog med det härliga vädret att göra. Äntligen har Happis fått det väder som jag så länge gått och väntat på, underbart!

Igår var jag betydligt tröttare, därför skrev jag inte för jag gjorde typ iget på hela dagen.
Bara tog några halvlånga promenader, tittade på "hunden i fönstret" (han/hon är så söt, en kritviv och krullig liten vovve som nästan alltid sitter i fönstret när jag går förbi) och läst.
Man kan minst sagt säga att jag var trött igår, eftersom jag faktiskt var så trött att jag inte ens orkade gäspa :P


Därför tänkte jag ta igen det idag och ta lite sovmorgon, det gick ju sådär med den tanken...


Aja, pappa kommer hem från jobbet snart, och då ska vi åka till Torneå, för där är det en stor hundutställning, med över 2000 hundar! Av alla möjliga raser! Kan ni förstå att jag ser fram emot att åka dit och titta? :D




Ha en toppendag, det ska iallafall jag ha! ♥
Kramar Sanna

Igår skulle vi egentligen åkt till Kassu, men dom var inte hemma.
Så vi åkte och hälsade på finska spetsen Rita istället, hennes husse var inte hemma men hon var som vanligt i sin bur. Jag klappade henne en stund genom stängslet, hon var överlycklig att få lite sällskap! :)


Senare åkte vi till 2 av alla släktingar i Finland, som jag tydligen träffat förut men inte minns.
Gud vad fint dom bodde alltså, i ett jättefint hus, nära skogen och nära en sjö vid en vacker badstrand.


Det var faktiskt trevligt där, annars brukar jag inte tycka så mycket om att åka till människor som är ganska okända för mig (särskilt i finland), för då kan jag inte prata med dom och då blir det bara tystnad medan dom står och tittar på mig, och sådana situationer gör mig väldigt obekväm.
Men den här gången var det inga problem alls.

Största orsaken att det brukar bli obekväma situationer för mig är att när vi hälsar på släktingar i Finland så kan inte dom nån svenska, och jag kan ju ingen finska.
Så det blir väldiga kommunikationsproblem..


Men människorna som jag träffade igår behövde jag inte alls vara blyg för, dom var så otroligt vänliga :)

Och det kan jag säga trots att jag inte förstod ett ord av vad dom sa.
Men det spelade liksom ingen roll att vi inte förstor varandra, jag tyckte att dom var riktigt, riktigt trevliga ändå, och jag märkte att dom tyckte om mig också.


Så är det ibland när jag träffar människor som jag kanske aldrig träffat, eller träffar sällan (faktiskt även människor som jag känner) jag vågar jag inte prata med dom i början, och vissa gånger vågar jag inte säga ett ord till dom över huvud taget.
Men trots det, så verkar alla jag inte vågar prata med  (trots att jag verkligen önskar att jag vågade) tycka om mig ändå, det är väldigt snällt. ♥

Igår var pappa ledig, så vi var knappt hemma alls på hela dagen.
På morgonen tog vi en långpromenad runt en sjö, från Happis till Finland. Jag tror att det var den längsta promenaden jag gått i mitt liv. Vi gick 8 km, 1,5 timme.
Det tyckte jag faktiskt var ganska duktigt gjort av mig, det var riktigt skönt faktiskt, jag hade gärna fortsatt gå ännu längre.

Det är konstigt, när det gäller att springa så har jag hur dålig kondition som helst, blir trött av att springa hem till Ninjo. Plus att jag verkligen inte tycker om att springa.
Men gå däremot, det kan jag göra hur mycket och länge som helst utan att bli trött, och det tycker jag verkligen om att göra ;)


Äsch, jag håller mig till promenader, passar mig mycket bättre. För då hinner man med att se massa söta djur!
Som igår, när vi gick runt den där sjön så såg vi tusentals urgulliga andungar och 3 bisamråttor som simmade i vattnet, dom var roliga att titta på medan vi gick  :)


Just det, jag glömde ju skriva var jag gick efter att gått förbi "dom läskiga ställena"
Då gick jag genom torget och ner mot älven. Där gick jag runt på stenmuren ett tag.
Plötsligt hörde jag ett egendomligt och väldigt gulligt ljud.
Precis när jag började undra var ljudet kom ifrån, så stack det upp en liten nos från en springa i muren.
Sen hoppade hela djuret upp och, åh, den var så söt! Nästan onaturligt söt var den.
För det söta ljudet  visade sig komma från en liten hermelin!

Snacka om att jag är en uppmärksam djurälskare, inga djur undkommer mig. Jag ser alla, hur små dom än är.

Hermelinen var skygg, men samtidigt väldigt nyfiken. Den flyttade några steg närmare mig, sen kilade den ner i springan, och sen upp igen igen. Så där höll den på länge, den var väldigt underhållande att sitta och titta på.
Självklart blev jag helt kär i den, jag måste gå tillbaka imorgon och kolla om den är kvar ;)



Det är så roligt att jag träffar så mycket djur, många fler än hemma i Eskilstuna.
Jag går inte direkt och letar efter dom, men jag lyckas ändå se alla sötnosar :D




 

Jag älskar hus, särskilt blåa och rosa (alltså inte tvåfärgade)
Jag älskar trädgårdar med mycket blommor.
Jag älskar små hundar med stora ögon och lockig päls.
Jag älskar att gå omkring och titta på allt det.


Jag ogillar kyrkogårdar, särskilt när det är mörkt.
Jag ogillar att jag inte kan ha någon kontakt med 2 av mina bästa vänner, en är i Norge och en i Skottland. Jag vet inte ens när dom kommer hem.
Jag ogillar att vara så frusen att jag får gåshud så fort det börjar blåsa lite.
Jag ogillar verkligen fängelse som ligger precis bredvid kyrkogården, särskilt när kyrkklockan helt plötsligt börjar ringa, samtidigt som det börjar regna och jag står mitt emellan kyrkogården och fängelset och inte ser en människa så långt ögat når.

Jag har nog verkkligen fått hundar på hjärnan. Jag fick en jättetjock hundbok av pappa, med otroligt fina bilder och hur mycket bra och intressant fakta som helst. Igår läste jag 12 kapitel i streck ur den.
Varje gång jag är ute på promenad, eller sitter i bilen och får syn på en hund så blir jag helt upphetsad och säger typ "åh villken fin tax!" eller: kolla vilken söt vit herdehund!" eller självklart: titta, en yorkshireterrier! ååååå vad söt!!"

Ja, ni fattar nog, jag blir helt tokig av glädje så fort jag ser en hund! ;)


Jag saknar verkligen att ha en hund att gå ut med, särskilt om jag, som nyligen, får syn på en yorkshireterrier som liknar Ninjo.


Men imorgon kanske vi ska åka till pappas kompis i finland. Han som äger Kassu, den svartvita och jättelurviga vovven som jag tycker så mycket om :D



Åh, vad jag är glad att det finns hundar i världen. De sprider sån speciell glädje och gränslös kärlek till oss alla!


Finaste Ninjo ♥ Saknar dig plutten, min bästa.  

Dagarna är långa när jag är här. Men jag klagar inte, tvärtom tycker jag att det är ganska perfekt för jag hinner göra allt som jag vill och lite till. Det är så häligt att vara hemma i Haparanda, jag längtar inte hem alls.
Men jag saknar alla som jag älskar, särskilt mina vänner och min älskling Ninjo.

Dagarna är långa för att jag väntar på att pappa ska komma hem, och för att jag lägger mig vid typ 12, och vaknar halv 6.
Jag tycker mycket om att gå upp tidigt, även om jag är jättetrött i början så blir jag väldigt pigg sen och sticker genast ut på en morgonpromenad innan de allra flesta i staden vaknat.


Idag vet jag faktiskt inte vad jag ska göra, gå ner till älven senare antagligen, kanske ta en långpromenad, eller en lite kortare och sen gå in och läsa. Hm, något av det, vi får se.



Ha en toppendag! :)

I onsdags så gjorde jag inget särskilt, inte som jag kommer ihåg iallafall.
Jag satt nere på en sten och doppade fötterna i det kalla vattnet i älven. Satt där och frös ett tag, men det brydde jag mig inte om ett dugg, för det där stället är så vackert, jag är bara tvungen att gå dit så ofta som möjligt.
Jag tröttnar aldrig på att sitta där och bara titta på allt, det är nog mitt absoluta favoritställe :)

Just det, jag var på biblioteket också. Det här lilla biblioteket är en väldigt mysig plats tycker jag.
Det är alltid så lugnt och tyst där, jag brukar ofta vara den enda där så jag kan gå runt för mig själv hur mycket som helst, det är skönt.


I torsdags, eller fredags (jag minns inte vilken dag jag gjorde vad, lever nästan helt i nuet, glömmer bort allting som har hänt) så gick jag bort till bondgården. Platsen som jag var på varje dag förrförra sommaren, en plats som jag tyckte mycket om.
Hur som helst, jag gick dit för att kolla om det fanns några djur kvar.
Hästarna fanns kvar, de gick runt i sin hage och mumsade gräs som vanligt.
När jag kom in i själva huset så möttes jag av en höna och en tupp som bara stod där mitt på golvet och tittade på mig. Jag kan ju säga att jag blev lite förvånad ;)

Kaninerna och marsvinen var kvar i sina burar, men där det förut fanns en fet get och en fet gris, finns numera tre feta getter haha.

Jag gick ganska fort därifrån. Visst älskar jag ju djur jättemycket, men djuren som lever där tycker jag synd om, de är värda en renare och finare miljö, och mer kärlek.


Senare den dagen träffade jag på en jättesöt fågelunge, jag tror att det var en fiskmås.
Den satt uppe på en lyktstolpe, och helt plötsligt störtdök den rakt mot mig, och var bara några centimeter från att störta på mitt huvud. Detta upprepades 3 gånger. Skum fågel...


I lördags var jag och pappa på ett ställe i skogen där han jobbar när det inte är sommar. Det var ett fint ställe vid sjön. När vi var där så träffade jag många djur. Eller, för att vara ärlig, 29 grodor och en hund.
Grodorna var pyttesmå, jag fick hela tiden gå och titta i marken så att jag inte trampade på någon.
Sen träffade pappa nån han känner, och hon hade en jättegullig norsk grå älghund som var gosig, men tyvärr alldeles för tjock för sitt eget bästa.
Så jag träffar många söta djur här, och går mycket omkring i natur. Jag älskar det.
Djur är det mest fantastiska och fascinerande för mig, och den här magiska vackra naturen gör mig alldeles hänförd.


Att det kan finnas så fina och söta djur, och så vackra platser. Helt otroligt! ♥

Hejsan, jag hoppas att ni har det bra!

Igår var vi ju som sagt i Ranua, vi hade ganska mycket tur, fick se nästan alla djuren och vädret var underbart.
Men de flesta djuren hade nyss fått man, så de låg och sov så vi fick inte se dem röra på sig alls.


Men både pappas favorit brunbjörnen, och min favorit uttern sprang omkring iallafall. Björnen jagade bort korpar som flög in och retade honom, och uttern simmade omkring och var lekfull som vanligt. Så det var jättekul att få se dem :D


Idag har vi inte lika mycket tur med vädret, det är grått så långt ögat når.
Men jag kan sitta här inne och ha mysigt för mig själv, jag uppskattar faktiskt att vara ensam under dagarna, mycket mer än vad jag vanligtvis gör annars.


Det är då nåt särskilt med den här staden, nåt som jag inte kan sätta fingret på vad det är.
För jag tycker om att vara ensam, jag bryr mig inte om ifall folk tittar på mig (annars blir jag jättenervös varje gång någon gör det) Jag är allmänt absolut inte blyg alls, jag vågar göra och vara precis som jag vill.
Jag vågar verkligen vara jag, mitt riktiga jag, till 100 % varenda dag.
Det känns väldigt bra och befriande, att våga vara sig själv utan att skämmas för den man är.

Hej! Förlåt att jag inte skrivit på jättelänge, men under dagarna innan pappa kommit hem från jobbet så har jag nästan inte varit innomhus alls, och när han väl är hemma så passar jag på att umgås med honom så mycket som möjligt.

Imorgon när han jobbar så ska jag skriva vad jag hittat på de senaste dagarna, jag har egentligen inte så mycket att berätta för jag har inte gjort så mycket.
Men jag har det hur bra som helst hela tiden iallafall! :)


Idag ska vi åka till Ranua, djurparken i Finland som jag tycker mycket om. Jag längtar till mina favoriter, de gulliga uttrarna!




Ha en jättefin dag ♥

Jag vaknade väldigt tidigt imorse, samtidigt som pappa gick upp, halv 6.
Somnade om gjorde jag inte heller, nej när pappa åkt till jobbet så läste jag en stund, sen åt jag frukost och vid ca halv 8 så gick jag ut, för att ta årets första av mina traditionella promenader.
Alltid går jag exakt samma väg, ner mot älven. Väl framme där så sätter jag mig alltid på samma sten i vattnet.

Idag är det molnigt men även rätt så soligt här. Men blåser gör det, väldigt hårt och kallt.
Särskilt nere vid älven, jag kunde inte sitta kvar där så länge för jag blev iskall om fingrarna.
Annars var det så underbart som det bara kan vara just där, jag stod på stenen, med vinden vinande i ansiket, och med slutna ögon. Åh, vad jag har längtat hit, det känns så fantastiskt!

Lite dåligt väder stoppar inte mig, har jag bestämt mig för att ta en promenad vid älven så ska jag göra det också.  Det är alltid vackert där.

Vi får se hur jag lyckas i år, med att försöka hitta någon att prata med.
Jag förstår verkligen inte var ungdomarna i den här staden är på somrarna.

Men jag kan ju alltid gå förbi och titta på "hunden i fönstret" Det är en mycket söt Bichon Frisé som nästan varenda gång jag går förbi, sitter där och tittar. Den är så charmig, och den har Ninjo-ögon så jag är såklart kär i den hihi!




Självklart saknar jag alla mina vänner, som nu är över 100 mil ifrån mig.
Men jag är lycklig ändå, och mina högt älskade vänner finns alltid i mitt hjärta och i mina tankar ♥



Jag  hör hemma här, den här staden är "the place to be" :D




Ha det jättebra, ta hand om er!  

Hej :) Nu är jag i mitt andra hem, hos pappa i  Happis.
Flygresan gick väldigt snabbt och smidigt, jag hann inte tröttna på att sitta i planet utan satt länge och bara tittade på alla fina moln utanför.

Lite mer än en timme senare så sprang jag fram till pappa och kastade mig i famnen på honom.
Efter att vi kramats länge så sa jag: "Nu är jag hemma" 
Det är jag verkligen, så fort jag kom in här i pappas mysiga lägenhet så kändes det som att jag aldrig har varit härifrån, att jag alltid bott här. Jag hör ju hemma här, det känner jag verkligen!



Bild från när jag och Lova var vid det vackra stället Stendörren och badade.

Nyligen sa jag hejdå till Ninjo. Det var svårt, jag ville nästan aldrig gå därifrån.
Jag stod och tittade på honom jättelänge, till sist tror jag att Anci kunde läsa mina tankar för hon sa: "jag ska vara rädd om honom"  Då blev jag lugn, för om Anci säger någonting så menar hon det, och hon bryr sig ju om Ninjo lika mycket som jag gör.

Jag kramade plutten riktigt ordentligt innan jag gick, så nu kommer jag klara mig fint :)
Vi skapade också nya fina minnen, vi var i Vilsta i 2 timmar och hade det jättemysigt och roligt båda två.










Bästisar ♥

I love you my yorkielove Ninjo!

Hej, hoppas att ni har det jättebra!
Jag skrev inget igår för den dagen var ganska händelselös. Jag menar, jag gick inte ens ut med Ninjo.
Vad gjorde jag egentligen igår? :P
Just det, på förmiddagen började jag packa, och på eftermiddagen var jag med Melanie, vi spelade typ bara spel.
Men nog kommer jag sakna henne, vi har haft många roliga stunder tillsammans under detta lov :)

Nu har jag nästan packat klart, så nu sitter jag bara och längtar och på att morgondagen ska komma!


Pappa, snart ses vi igen, tjoho :D

Men lite mer hinner vi träffas, jag ska se till att vi båda (särskilt han) har det jättebra
i varandras sällskap under varje promenad ♥

Hejsan alla glada solälskande människor!

Idag har jag varit ute i stort sett hela dagen, så himla härligt! :)

Jag och mamma var ute i nästan 4 timmar, först spelade vi minigolf och sedan bara cyklade vi runt massor, tex till flera jättefina ställen jag aldrig varit på förut.
När vi kom hem så spelade vi sällskapspel, jag tröttnar verkligen aldrig på att göra det, tycker fortfarande att det är lika roligt som jag tyckte när jag var yngre, plus att det väcker många roliga gamla minnen till liv och det är något jag älskar.

Senare hämtade jag Ninjo, idag orkade han springa mycket mer så vi var ute i ca 1.5 timme, mysigt hade vi :D


Jag har också pratat med pappa, nu är det bara 3 dagar tills jag flyger upp och äntligen träffar honom.
Det ska bli såå roligt, jag längtar som en galning!


Jag älskar dig ♥

Trust your intuition, stay positive and ignore the negativity.

Bete dig som du skulle vilja vara och du kommer snart att vara som du beter dig.

Du kan ge utan att älska, men du kan inte älska utan att ge.

Skönhet är allt som du ser med kärlekens ögon.

De senaste dagarna har jag varit så obeskrivligt och gränslöst glad hela tiden, och jag är en sådan person som vill att alla ska vara glada.
Så jag har försökt att vara extra trevlig mot alla jag pratat med, och jag ler mot varenda person som jag möter.

Det bästa med mitt försök att sprida glädje är att alla som jag pratar med är minst lika trevliga tillbaka, och de som jag möter brukar le glatt tillbaka, och ibland även hälsa.


Så kanske att jag lyckas, med mitt försök att göra folk glada? Jag hoppas det, för jag blir så himla glad av att göra andra glada, det är en egendomlig men underbar känsla :)


Jag är så glad att det räcker, och blir över till andra! ♥

I förmiddags tog jag och Ninjo en promenad i värmen. Det kunde ha gått bättre kan ju säga.
Ninjo stannade nästan hela tiden, satte sig ner och vilade i 10 minuter, sen gick han i hastighet som typ en sköldpadda...
Med andra ord, det var för varmt för honom ;)

Efter lunch gick jag till Melanie, vi spelade uno (jag vann 5 gånger och hon 11) spelade badminton (skrattade mer än vi spelade) och sen fick jag läsa lite i en av alla hennes böcker som hon skriver.

Den människan är så begåvad verkligen, hon är jätteduktig på att rita, skriva böcker, och att sjunga.
Det som är synd är att hon inte kan inse och hålla med om det själv.
Om hon ändå visste hur bra hon är... ♥


Hur som helst så hade vi väldigt roligt idag, tänk att jag alltid ska glömma mellan gångerna hur kul jag har med Melanie, jag vill aldrig vara särskilt ofta med henne. Stackars henne vilken vän jag är som inte riktigt visar att våran vänskap är viktig för mig... Jag ska nog börja visa henne mycket mer uppskattning, det är hon värd!

Hejsan! Ninjo fick komma ut en extra gång igår. För jag och mamma bestämde oss på kvällen för att ta en cykeltur, och självklart så var jag då tvungen att hämta Ninjo. (om det går så tar jag med honom vart jag än ska)
Så han fick sitta i min cykelkorg, och vi cyklade runt lite överallt i stan. Det var hur härligt som helst, även plutten hade roligt, han tyckte så mycket om att åka cykelkorg att han inte ville att jag skulle bära ur honom sen ;D

Jag passar på att vara med Ninjo så mycket som det bara går nu, dagarna innan jag åker.
Faktum är att de här senaste dagarna har jag tyckt att det varit ännu roligare än vanligt att gå ut med honom, varför vet jag faktiskt inte.

Vi två kommer verkligen sakna varandra, det är då ett som är säkert!


Om du visste hur lycklig du gör mig genom att bara finnas.
Du delar mina egenskaper så djupt, du är min jämlike.
Du är orden jag inte kan finna.
Tack för att du finns. ♥

Idag har jag varit väldigt lat hela dagen. Eller, jag vaknade faktiskt lite efter 8, så särskilt morgontrött var jag då inte.

Men sen så satt jag bara inne och både läste och kollade på harry potter. Lite förvirrande eftersom jag läste fyran, och kollade på sexan... :P


På eftermiddagen hämtade jag Ninjo, för jag tänkte att vi skulle ta en långpromenad.
Men särskilt lång blev den inte, vi gick från Anki, sen till ängen och träffade Melanie, senare gick vi hem igen, båda två jättetrötta.
Vi passar ihop, vi är alltid antingen lika pigga och energiska, eller lika trötta och lata haha.


Nu ska jag lata mig vidare, kanske gå ut igen, vädret är rätt så ljuvligt måste jag säga så borde ta vara på det så länge det varar!


Bilden är tagen genom en nätdörr hemma hos Melanie när vi tog fikapaus.



Ha det underbart ♥

Haha, jag undrar en sak. Sen när blev jag sån optimist?

För jag menar, eftersom jag inte kom in på linjen jag ville (för att jag har endast 20 poäng för lite) så skulle man ju kunna tro att jag är jätteledsen för det. Men i så fall tror man helt fel, för jag var bara besviken halva dagen igår, och sen blev jag lika fnissig och glad som vanligt igen ;)


Men allvarligt, jag kan inte vara ledsen för ens en sån sak, när mitt liv annars är så underbart!
Jag har lyckats med att hålla mitt löfte hela sommarlovet så här långt, jag tycker att nästan precis allting är roligt nästan precis hela tiden, och den glädjen kan ingen/inget ta ifrån mig.


Ett stenhjärta, som satt fast mitt i en klippa, coolt!



I'm happyyyyy :D

Hej! Nu har jag återhämtat mig från besvikelsen, så nu är jag glad igen :)
Fast jag är inte direkt mindre nervös...

För jag har nämligen ingen aning om vart jag ska börja i höst!
Jag är fjärde reserv på realgymnasiet, jag hoppas så förtvivlat mycket att jag får komma in, det vore så perfekt!!

Dom har tagit bort naturbruksprogrammet på st eskil, annars hade jag kanske kommit in där.
Möjligtvis får jag börja på nån skola i en annan stad, närmaste är örebro och nyköping.


Så nu är det enda jag kan göra att vänta och hoppas!

Snälla, låt mig bli reserv iallafall, ge mig en chans snälla jag vill verkligen inte...

Kul dag det här blev :(
Men jag ska iallafall ut i solen på promenad med Ninjo, han gör mig alltid glad ♥


Solsken gör mig lugn och glad ♥

Nej nej nej nej jag vill inte :(
Gissa vad som hänt?

JAG VILL INTE GÅ PÅ DEN ANDRA SKOLAN!!!!

Mitt liv är komplett igen.


Bara FÖR gullig!! Älsklingen min, jag saknar dig redan, vill vara med dig
varje vaken stund ♥

I love you! ♥

Bara för att jag sa att jag längtat hem och att det är härligt att vara hemma, så betyder inte det att jag inte haft roligt.
Nej, tvärtom har nog de här dagarna varit de allra bästa 4 dagarna jag haft med Lova, vi har haft så himla kul varje dag!

Vi har gjort väldigt mycket, tex tagit väldigt många promenader, den längsta var typ 2 mil, det är det längsta jag gått på en och samma dag kan jag ju säga.
Men jag älskar att promenera, får aldrig nog, så det har bara varit jätteroligt :)

Jag har också hjälpt henne med hennes sommarjobb, delat ut reklam.
Det var både jobbigare och roligare än jag hade väntat mig, väldigt jobbigt med allt spring i massa trappor, men det var faktiskt roligt konstigt nog :P

Vi var ochn badade vid Stendörren i lördags, riktigt vackert ställe verkligen, vi hade så mysigt :D


Ja, nu har vi skapat ännu fler minnen, från speciella stunder som vi haft tillsammans.
Det är främst därför allt vi gjort är så minnesvärt och fantastiskt , för att jag gjort allting med just henne, min härliga bästa vän!

Hej, jag hoppas att ni har det bra :)
Själv kom jag hem från Lova för några timmar sen och det känns underbart att vara hemma!
När jag varit med henne så har jag inte haft tid att tänka på hemlängtan och sådant, men nu när jag är hemma så inser jag hur mycket jag längtat, jag älskar verkligen mitt hem.

Allra roligast var såklart att träffa Ninjo, för första gången på hela 11 dagar, vilket är en väldigt lång tid när man älskar någon.
Han blev otroligt glad och sprallig när jag kom, och trots att jag egentligen är hur trött som helst, så gav han mig mycket energi och vi hade en väldigt trevlig rask skogspromenad tillsammans.


Det är bara såå skönt att vara hemma, jag tänker inte röra mig ur fläcken på en lång stund!


Hamnen i Nyköping :)