yorkielover

Jag har kommit på att jag är blygare för extra trevliga och sociala personer än för andra, för de är ju så otroligt bra människor så jag vill inte vara sämre, och därför vågar jag knappt prata med dem, för att inte ta risken att vara otrevlig.
Eftersom såna underbara människor, eller, egentligen de flesta människorna som finns, förtjänar att någon beter sig lika snällt mot dem som de beter sig mot andra.

Det är jag ganska dålig på, för eftersom jag inte vågar prata med dem, så visar jag ju inte direkt några tecken på omtanke och snällhet, även om jag förtvivlat önskar att jag gjorde det.
Jag kan inte räkna upp hur många gånger jag ångrat att jag inte sagt vad jag tänkt när jag pratat med någon. De skulle bli glada ifall jag vågade, det är jag ganska säker på. Att göra andra glada tycker jag är viktigare än att jag själv är glad, så när jag väl vågar så kan jag vara rätt så duktig på att typ ge snälla komplimanger och så.

Men det är ungefär bara 2 av 5 gånger som jag vågar säga alla positiva saker jag tycker och tänker.
Faktum är att det är ytterst sällan som jag brukar tänka negativa saker om folk. Varenda gång jag gör det så får jag otroligt dåligt samvete och blir jätteledsen.
Jag tycker att alla, både på utsidan och på insidan, är vackra på sitt eget sätt och att alla borde accepteras och vara omtyckt för den den är, och inte den som den "borde" vara.  ♥




Följ ditt hjärta, tro på dig själv, och gör vad som gör DIG lycklig. Det rådet/budskapet delar jag med mig av till er.



Kom ihåg att ni alla är värda precis lika mycket, alla är värdefulla.

Nisse


Lorenzo


Supersöta Gillis som blev en av mina favoriter. Han flyttade igår... Så fin!



Och nu: Favoriten Zita! :D





Jag älskar henne, hon är den vackraste katt jag sett, och den mest sällskapliga.
Aldrig kommer jag glömma henne, hon är så speciell...



Jag kom på en sak, man brukar ju säga att ingen är perfekt.
Men på katter så tror jag inte alls att det stämmer, för en del katter, tex Zita, är verkligen perfekta.
Tex Zita och Zambo är helt jäkla perfekta om jag får säga min åsikt. ♥

Hej alla glada, och alla andra! :)
Igår skrev jag inget, för mamma fyllde år så jag umgicks med henne, vi åt tex middag på en ny thailändsk restaurang.

Och så var jag ju på jobbet (haha det känns jättekonstigt att skriva jobbet, känner mig så stor;)) också och hade mysigt med alla underbara kissemissar i många timmar.
Först så fick jag följa med och lämna min favorit Zita till veterinären för hon skulle steriliseras.
När vi var tillbaka på katthemmet igen så hade de andra i personalen redan städat hos alla katter och fixat med mat och så. Mina uppgifter då blev först att dammsuga hela rummet, och diska tex matskålar.
Alltså även saker som "borde" vara tråkiga att göra blir roligt där. För de uppifter hör ju liksom till, och vi gör allting för katterna, så att dom ska må bra och trivas.

Lite senare så var det personalmöte, så då blev jag helt ensam med katterna i två timmar.
Först var det roligt, jag gick omkring och lekte med dom och gosade och så.
Men allteftersom så övergav alla mig, en del för att gå ut och en del för att sova.
Så då bara satt jag där jättelänge och väntade på att det skulle hända något.
Två timmar senare så var det förmiddagsfika, sen fick jag fram till lunch gosa massor med katterna igen, och busa med en av de obeskrivligt söta kattungarna en lååång stund, för den tröttnade nästan aldrig. Jag tröttnade inte heller, tvärtom så stortrivdes jag!

På eftermiddagen så följde jag med för att hämta Zita igen, och när jag och mamma ätiti lunch så tog jag en lång och skön promenad med Ninjo i vackra kronskogen.
En toppendag från början till slut!


Just idag fanns det inte särskilt mycket alls att göra hos katterna. De finns inte så många kvar, och nästan alla av de som är kvar är tingade och ska snart få nya hem. Det är både jätteroligt och sorgligt. Man blir ju jätteglad för katternas skull, men man saknar ju sina favoriter kan jag förstå.

Hur som helst så fick jag mysa med Zita hela förmiddagen. Hon är verkligen den gosigaste katten någonsin, så fort jag sätter mig så kliver hon upp och lägger sig i mitt knä. Sen klappar jag henne längre tid än jag egentligen orkar och trots att jag får kramp i armen så fortsätter jag. Idag så somnade hon i mitt knä, och med en varm, spinnande katt i knäet så nickade jag själv till en stund.
Jag kommer aldrig glömma stunderna jag får med Zita. 
Hon flyttar på måndag, sen får jag aldrig träffa henne igen :(
Aldrig har jag träffat en så speciell och kärleksfull katt, hon är helt fantastisk på alla sätt! ♥





Någon gång när jag orkar (hade jättesvårt att somna igår kväll så är riktigt trött idag) så ska jag visa bild på några av katterna, särskilt måste jag visa Zita för er :)

Ha det så bra!

Hej, jag hoppas att det är bra med er!
Själv har jag haft en superrolig dag.

Jag tror faktiskt att jag har glömt bort att berätta det, men den här veckan praktiserar jag på katthemmet.
Idag var alltså första dagen, vid halv 9 när vi (jag och min klasskompis Lovisa) kom dit så fick vi rundvandring och fick träffa personalen.
Sen så var det bara att börja jobba. Arbetsuppgifterna på morgonen var tömma kattlådan, fylla på vatten och mat, och städa burarna. Helt ärligt, det var riktigt kul :)

Senare var det dags för fika, efter det så gosade vi med katterna. Jag och Lovisa fick väldigt snabbt varsin favoritkatt, hennes är magra och lite försiktiga Susanna, med jättevacker färg och fin personlighet. Min favorit heter Zita, hon är en rödrandig och supersocial tjej som hela tiden ville klättra upp i mitt knä.
Båda är sötare än ord kan beskriva, och de älskar båda två att bli kelade med. Till min stora glädje!


När vi gosat jättelänge med sötnosarna så var det lunchdags, och sen så fick vi följa med en av personalen och lämna av en katt som tragiskt nog skulle avlivas.
Hon var en poliskatt, och hon var så aggressiv och samtidigt så himla rädd, att de tyckte att det bästa var att få låta henne somna in.
Det var en himla tur att vi inte stannade kvar när hon avlivades, det hade varit hemskt...
Jag ser fortfarande kattens skräckslagna blick där hon satt i buren. Helt ovetande vad som skulle ske, helt ovetande att hennes hjärta skulle slå sina sista slag. Usch vad synd :(


Förutom just slutet så var arbetsdagen riktigt rolig, jag kan nog inte tänka mig ett mindre ansträngande och mer roligt jobb. Jag längtar redan jättemycket till imorgon, till att få träffa alla de vackra katterna igen :D



Zambo är min absoluta älsklingskatt. trots alla fina katter på katthemmet
så ändras inte det! ♥




Kramar kattälskande yorkielovern Sanna

Älskar sista bilden! Min gulleplutt! :D

Denna dag har varit härlig från början till slut. Eller, dagen är ju faktiskt inte slut än så det hinner hända nästan vad som helst innan den mörka natten träder fram. Nu skrämde jag upp mig själv, smart som jag är. Natten är nämligen något som skrämmer mig, så skum och oförutsägbar. Lite som själva livet kan vara ibland.
Jag älskar att livet är så oförutsägbart. Det gör allting så spännande, att man nästan aldrig vet vad som kommer att hända härnäst. Vad som är här och nu är det viktiga.

Hur som helst, imorse så upptäckte jag att vädret var det vackraste på mycket länge så jag och mamma bestämde oss för att ta vara på det genom att ge oss ut och cykla. Jag älskar att cykla när solen skiner och det varken är för varmt eller för kallt. Idag har det varit precis lagom, riktigt behagligt tycker jag.

Så jag har försökt att vara ute så mycket som möjligt idag, först hela förmiddagen, sen lunch, sen ut igen för att gå ut med Ninjo. Som förresten stod utanför Ica Nyfors och skällde när jag kom förbi för att kolla om han gjorde det haha ;)
Vovven var på sitt bästa humör och jag likaså så vi hade en väldigt mysig och trevlig stund tillsammans!


Sen jag lämnade honom så har jag myst hemma. Imorgon är en ny dag, det blir spännande att se vad den för med sig. Jag hoppas glädje. ♥


På denna typ en månad gamla bilden ville Melanie att jag skulle se ut som att jag sökte efter nåonting.


Vad söker jag efter i mitt liv? Allt. Mig själv, den jag är och ska vara. Någon som fullkomligt förstår mig.

Vad har jag funnit? Glädje, lycka, vänskap.

Vad saknar jag? Mod, självförtroende, en tillgång till att alltid kunna känna mig fri.

Vad är jag lycklig över? Allt jag har och lite till.

Vad ångrar jag? Så mycket, jag har väldigt svårt för att någonsin förlåta mig själv om jag gjort något dåligt. Det är mycket som jag skulle vilja ändra på, få en andra chans för att förbättra mina handlingar.

Vad skulle jag aldrig vilja ändra på? Allt som gör mig och de jag älskar lycklig.

Hej på er! Nu har jag redan glömt mycket av allt jag tänkt skriva, så jag får improvisera helt.

Igår så var jag först i skolan som vanligt, och gjorde färdigt flera saker så nu behöver jag inte oroa mig för dem för nu är de gjorda :)
Annars hade jag jättekul med de klasskompisarna som jag tycker om mest, de är galna och knäppa men väldigt snälla. Även om de ibland gör mig mig blygare än vad jag vanligtvis brukar vara.
Men det har jag inte så jättemycket emot, de är roliga typer :D

Efter skolan så skulle jag egentligen åkt till Nyköping för att vara med Lova den här helgen.
Men olyckligtvis så hade stackars vännen blivit sjuk, så vi får träffas den 7:e oktober istället. Förhoppningsvis.

Så det var bara för mig att packa upp igen, sen ringde jag Melanie och var med henne ett tag för jag sa till henne att jag inte ville vara ensam, för då skulle jag sakna Lova alldeles för mycket. Och det är inte ens något positivt. Sakna är nästan det jag gör mest,, alltid saknar jag någon. Men jag vill helst inte sakna alla på en gång, då blir jag närmast deprimerad.


Men, det finns inget ont som inte medför något gott. Tex så är fördelen med att jag inte åkte till Lova att jag får vara med Ninjo, och bättre en så kan jag knappt ha det.


Förändringar är någonting som jag har väldigt svårt för. Svårt för att acceptera, svårt att vänja mig.
Men jag börjar långsamt lära mig att förändringar inte alltid behöver vara negativa.
Som tex att börja gymnasiet, jag var i början jättenervös och orolig, och visste inte hur i hela världen jag skulle klara mig utan mitt kompisgäng. Och visst är det jobbigt att vara utan dem ibland, då sätter jag mig för mig själv någonstans och sitter och bara tänker.
Men från dag ett på min nya skola i min nya klass så kändes det inget annat än jättebra, och jag visste att jag hade funnit min rätta plats, och att förändringarna var bra och inget att oroa sig för.

Bilder från idag:









You're still the one that I love the most ♥

Idag har jag varit väldigt kall, väldigt varm, och även både och samtidigt.
Vi hund/djur elever i min klass var ute vid brukshundklubben vid viptorp idag.
Det är ett fint ställe, och fullt med stora ängar för hundarna att springa runt på. Men det är inte klokt vilken otur vi hade med vädret idag. Bara ösregn och kyla, inget annat...
Så i regnet och kylan tränade vi med de, som tur var träningsvilliga hundarna, i 4 timmar. Fyra riktigt långa timmar som aldrig verkade ta slut. Helt ärligt, till slut ville vi inget annat än att få åka hem, för ingen tyckte att det var särskilt roligt längre, knappt hundarna heller.

Jag och Mira tränade vidare med vackra spetsen Nemo, idag lyckades jag ännu bättre när jag tränade lydnad med honom, han tittade upp på mig flera gånger och lyssnade. Det kändes härligt! :)
Vi gjorde också massa roliga saker med honom, tex släppte honom lös på en stor gräsmatta så han fick rusa runt, träna lite agility, och testade några roliga tricks. Han var jätteduktig på det mesta.
Så lite kul hade vi faktiskt, trots att mina läppar var helt blåa och jag darrade som ett asplöv...


När jag kom hem så åt jag en burk med varma nudlar och tinade då upp, lite senare fick jag ge mig ut i kylan igen för att gå med älsklingen Ninjo på en promenad. Jag måste erkänna att jag verkligen inte ville gå ut med honom idag, jag hade precis blivit varm och jag var tröttare än jag varit på länge.
Men jag gick ändå, för jag mindes vilken glädje han ger mig, att han är som min egen sol.
Och självklart, av hans närvaro blev jag piggare, gladare, och främst, väldigt, väldigt varm i hjärtat. ♥

Hej alla pigga! Jag är inte särskilt pigg alls, har inte varit det sedan i helgen. Det brukar vara så för mig på hösten, jag blir automatiskt tröttare oftare, i kapp med att vädret försämras och att det börjar mörkna tidigare.

Men så har jag också fått ganska mycket motion de senaste dagarna.
Igår på morgonen så hade vi idrott i friskis o svettis, på gymmet.
Jag vet hur svag jag är så jag testade inte ens maskinerna, nej jag bestämde mig istället för att kolla hur pass dålig/bra jag är på att springa på löpband, eftersom jag är väldigt dålig på att springa tex långa streckor.
Det gick väldigt mycket bättre än vad jag hade förväntat mig innan, jag sprang utan paus och utan att sakna ner hastigheten ett dugg, på hastighet 8.4 i en kvart. Jag visste inte ens att jag orkade springa så länge, men faktum är att jag inte ens blev trött efter den där kvarten utan jag slutade bara för att alla andra gick iväg så jag blev ensam ;)
Men jag hade orkat mer, det vet jag och det känns bra!

Efter den roliga träningen så hade vi som vanligt matte resten av dagen. Det gick jättebra för mig igår, för ovanlighetens skull, det brukar gå förfärligt dåligt annars. Men jag förstod och jag svarade rätt på alla uppgifter utan att kolla facit. Lite stolt över mig själv faktiskt. Det var t.o.m. kul med matte igår för att det gick så bra!


Men att jag är trött större delen av tiden för mig inte mindre glad, verkligen inte.
Jag kom hem igår kväll efter att ha varit med Melanie, lika sprallig och energisk som jag bara är när jag haft en jätterolig dag, och så sa jag till mamma ungefär såhär: " Jag är så himla glad jämt nu för tiden, jag är lycklig varje dag, jag är så glad hela tiden!"  Och det är så sant som det är sagt, jag är lyckligare än jag trodde var möjligt :D


Trevligt också att solen äntligen visade sig lite på sena eftermiddagen :)



Kramar en trött och lycklig Sanna ♥

Hej hej! Idag har jag bara träffat jättetrevliga människor, alltså inte bara artiga och sociala, utan verkligen extremt trevliga! Jag har sån tur, jag hamnar bara i bekantskap med jättegulliga och snälla personer.

Först i skolan, alla mina klasskompisar är snälla och trevliga, men det finns de som är det extra mycket och som jag tycker om allra mest. Som på stan när vi varit och ätit lunch, så gick de som jag brukar hänga ihop med och pratade med varandra, så jag gick för mig själv som jag brukar då för att 1: jag blir lite som tredje eller femte hjulet. 2: för att jag ofta inte kan relatera till vad de pratar om, (typ killar och att festa tex) och kan därför inte komma med i samtalet.
Men då såg Jenny (hon som nästan saknade mig;)) att jag gick själv så då sa hon att hon tyckte synd om mig och sa åt mig att komma, och så krokade hon arm med mig och sa att jag är hennes kompis. Sen gick vi så hela vägen tillbaka.
Hon är alltid såå gullig! :)

Sen efter skolan när jag hämtat Ninjo och skulle påbörja promenaden, så ropar min "kompis" på mig. Han är en vuxen man som älskar Ninjo och alltid hälsar på honom, så det var så vi började prata med varandra.
Han bor i nyfors nära där Ninjo bor, och han säger att jag är hans enda vän. Haha! Han ropar alltid på mig när han får syn på mig och Ninjo, även på långt håll. Hur han lärde sig att komma ihåg mitt namn så snabbt är för mig en gåta, men kul. Så han brukar oftast ropa mitt namn, men idag så ropade han "hej kompis!"
Varje gång vi träffar honom så säger han flera gånger "är det bra?" Varenda gång exakt samma repliker.
Han älskar Ninjo, och han tycker att jag är bra. Hihi, jag förstår inte alltid vad han säger för han bryter lite på annat språk, men jag märker iallafall att han är väldigt trevlig, och han är gullig mot Ninjo, vilket är det viktiga för mig.


Ja, vilka fina människor det finns. Och hundar för den delen också. Ninjo var jättepigg idag, han brukar bli trött efter halva promenaden men idag var han fortfarande lika pigg när vi kom hem. Det är jätteroligt när det är så, jag blir så lycklig när han är det!



Jag har inte direkt nåt mer att säga, i skolan idag jobbade vi med vårat nya projekt hela dagen så där hände inget särskilt. Men inte var det tråkigt, nej min grupp satt i grupprummet med Linda och Emelie, och de satt och sjöng massa låtar hela tiden, jätteroliga och söta måste jag säga ;D



Kramar yorkielover ♥


Min pusstokiga favorit! ♥

Ni vet inte hur konstigt det känns för mig, att nästan aldrig träffa mina älskade "gamla" vänner numera.
Det är verkligen tomt, jag saknar dem varenda dag, ibland mer och ibland mindre. Jag är liksom lite som tredje hjulet i skolan ibland.
Jag vet inte när jag kommer börja vänja mig vid att vara utan dem, det lär ta ett bra tag.

Jag splittras från mina vänner, för att följa min dröm.


Det är lite läskigt hur fort allting har ändrats.
Men jag älskar er fortfarade obeskrivligt mycket mina vänner, och jag blir fortfarande jättelycklig varje gång jag ser er.
Det är nog det enda som inte förändrats. ♥


Real har förändrat det mesta. Jag har fått det bättre än jag hade trott innan. Jag är lite en ny person, fast samtidigt exakt samma blyga, osäkra tjej med det förfärligt dåliga självförtroendet. Det kanske är så jag ska vara, jag vet inte.
Snäll och rädd. Det kanske är jag. En tjej som vill vara snäll mot alla, men som inte vågar eftersom hon är rädd för att råka vara tvärtom. En tjej som bryr sig om alla, men är för osäker på sig själv för att visa det.
En tjej som nog aldrig kommer tycka att hon duger som hon är.
En känslig tjej som känner alla känslor otroligt starkt.

Ninjo är gammal. Hur lite jag än vill acceptera det så vet jag att jag måste. Jag kan inte lura mig själv, jag vet att ingenting varar för evigt. Inte ens den starkaste kärleken.

Med ålderns rätt tar han stegen genom livet i ett lugnare tempo nu. Men fortfarande med samma livsglädje.
Och genom att ha den livsglädjen så ger han mig känslan av glädje, en glädje som jag innan jag träffade Ninjo inte ens visste att jag kunde känna. Jag har Ninjo att tacka för så mycket. Allra främst att han överhuvudtaget existerar.
Han är själva definitionen av kärlek för mig.


Bilder från i fredags:




Kolla den här bilden!!! Så söt!!!
Eller vad tycker ni? Jag älskar den faktiskt.



Snälla kan ni kommentera detta inlägg? Då skulle jag bli så glad :D



Ha ett fint slut på helgen, kramar! ♥

Igår var jag på kattutställningen i Vilsta i två timmar. Då var det långhårskatter, idag är det korthårskatter.
De lurviga katterna var otroligt vackra och söta, jag gick runt flera varv i hallen och kollade på samma katter flera gånger. En del fastnade jag för mer än för andra, varenda katt var jättefin men en del fångade min blick mer.
Som den troligtvis största katten på hela utställningen, en kolsvart norsk skogkatt. Han var lika stilig som stor, det vill inte säga lite!
Och så fanns det en annan norsk skogkatt, den var ungefär morotsfärgad och så himla fin. Den jamade ynkligt hela tiden där den satt i sin bur stackaren, så jag klappade den lite genom gallret så att den skulle få lite sällskap.
Annars fanns det en stor kisse som var guldbrun med svarta ränder och vita tecken. Den hade så vackra färger att jag tittade på den en lång stund.
Kattungar fanns det såklart också, två av de sötaste var en ragdoll, som var jättesmal och jätteliten, och en vit liten sötnos med svarta och bruna fläckar.

Det var roligt att gå omkring och titta på de fantastiska varelserna. Jag får aldrig nog av katter, de fascinerar och förundrar mig totalt varje gång jag ser dem!

Tänk att det hela tiden ändrar sig vilket djur jag gillar mest av hundar och katter. När jag var på utställningen så tyckte jag att katter självklart var mina favoriter, och så tycker jag varje gång jag passar Zambo.
Men samtidigt, varje gång jag umgås med hundar, i synnerhet Ninjo, så gillar jag dem mer.


Jag tror nog att jag älskar båda djuren lika mycket, på olika sätt. Det låter mest rättvist så för båda är fantastiska på sina egna sätt. De är ju mycket olika varandra, det finns både fördelar och nackdelar med båda.
Hundar kan man göra mer saker med, ta ut på promenad och göra massa roliga saker.
Men samtidigt så är katter nog de keligaste och mysigaste djuren som finns.



Fina på sina egna sätt. ♥

God förmiddag :) Grått väder, idag är det en sån där mysig innedag tror jag så jag stannar gärna här inne och fryser istället för att gå ut och antagligen frysa mycket mer haha!

Just det, jag har ju inte skrivit sen i torsdags. I fredags så hade vi en väldigt speciell skoldag, jag kan inte direkt kalla det skoldag för vi gjorde inget skolarbete.
Först så hade vi tre timmar första hjälpen-utbildning. Det är väldigt bra och viktigt att lära sig alla de där sakerna för vem vet när de kunskaperna kan komma till användning? Men jag måste säga att vi allihopa tyckte att det var rätt så pinsamt också.

Efter den utbildningen så fick vi snabbt gå ner på stan för att äta lunch, (jag uppskattar mycket att vi har matkort ;)) och sen tog vi bussen bort till brandstationen för ett studiebesök.
Även där fick vi lära oss saker som kan vara bra att kunna ifall det skulle börja brinna. Vi fick även släcka eldar själva. Vi fick släcka en brinnande soffa genom att lägga en brandfilt över, det var lite häftigt.
Sen fick vi släcka en eld som steg väldigt högt, med en brandsläckare. Det var läskigt...


Just det, jag träffade båda Lisorna den dagen också. Iza träffade jag när vi båda var på väg till skolan på morgonen, och Lisa N träffade jag när vi åkte samma buss.
Det var kul, händer tyvärr väldigt sällan nu för tiden att jag träffar mina "gamla" vänner, riktigt sällan.


När vi åkt tillbaka från brandstationen så gick jag och hämtade Ninjo. Han var nytrimmad och väldigt sur på sin matte för han ogillar (jag kan inte säga ordet hata, för det är ett för starkt ord, som jag inte alls tycker om att använda) starkt när Anci klipper hans päls. Det kan ha mycket att göra med att hon en gång klippte honom i örat. Hundar kan vara väldigt långsinta..

Hur som helst så ville han att jag skulle trösta honom, så han var ännu mer sällskaplig än vad han brukar vara.
Ville hela tiden klättra upp i min famn, och pussas. Jag har verkligen ingenting emot det, tvärtom så blir jag väldigt lycklig när han är så jättegosig och gullig!
Så det slutade med att han inte fick så mycket till promenad, för jag gick bara och bar omkring på honom ;)
Mysigt kan man minst sagt säga att vi hade, han utan tvekan den bästa vovven jag någonsin träffat!


Allmänt så var hela den dagen supermysig, fredagar är min favoritdag i veckan och dagen som jag alltid längtar efter.

Godkväll :)
Jag har en hel del att skriva, men nu är jag jättetrött så det får vänta tills imorgon.

Men jag har haft det superbra som vanligt, jag älskar mitt liv och allt och alla som är en del av det! Känner mig verkligen överpositiv, och glad på ett väldigt speciellt sätt som jag inte förstår men älskar <3



Kramar Sanna

Jag måste bara skriva 2 roliga saker som sagts till mig idag.

Anci, när jag ringde henne idag:  "Hej! Lever du?"
Jag svarade skrattande att jag gör det.

Min klasskompis Jenny, när jag kom in i uppehållsrummet och satte mig bredvid henne i soffan. Jätteglatt: "Hej Sanna, jag har nästan saknat dig! :D
Mitt svar lika glatt tillbaka: "Tack!" :D


Lite kul ;)



Ha det bäst! ♥

Ninjo är inte världens vackraste hund. Det skulle vilken hundexpert eller utställningsdomare som helst kunna intyga.
Han har inte ett perfekt utseende, men det är därför jag älskar honom så mycket. För att han är speciell.
Därför är han den finaste för mig, för att han inte ser ut som att han skulle kunna vinna alla utställningar, och för att han han inte är jättelydig.
What makes him different is what makes him beautiful.

Jag skulle inte vilja ha en hund som ser helt perfekt ut, och alltid beter sig perfekt. Jag vill ha en hund med en underar personlighet, och som inte ser ut som någon annan.
Ninjo är inte perfekt, just därför tycker jag att han är det ♥


Nu massa Ninjo-bilder bara för att jag saknar någonting att skriva. Tråkigt nog, men så är det ibland.

-








Jag älskar när Ninjo vänder sig om när vi är ute och går, och tittar upp på mig.
Det brukar bli mycket söta bilder då!


Allmänt älskar jag när han tittar på mig, hans ögon är de vackraste jag sett
och hans blick är oemotståndligt gullig!


Ofta suddiga bilder, men modellen blir söt ändå tycker jag :)


Han har haft flera olika "frisyrer"


Som lurvig...




... och som kortklippt ♥

Vilken/vilka bilder gillar du mest? :) Själv gillar jag mest nummer 1.


Jag älskar denna yorkshireterrier mest för att han inte är som någon annan.

Hej! Varför känns det verkligen som att det är fredag idag? Jag förstår inte varför jag tycker det.

Men men, oavsett dag så är livet bra härligt om man frågar mig! :) Jag hoppas att det är det samma för er.

Jag har haft en rolig skoldag idag igen, hur kul får man ha det egentligen? Det måste nästan finnas en gräns för hur glad man får vara haha.


På engelska lektionerna så kollade vi på filmen "Walk the line"  En film om Johnny Cash. Den var okej, inte riktigt min smak.
Annars gjorde vi typ lekar igen, börjar faktiskt tröttna. Jag vill ju lära mig saker, det vi håller på med är bara tidsfördriv.
Lärarna verkar inte komma på någon uppift till oss :P


Fram till idag så har jag inte hunnit eller orkat träffa min älskade hundkompis, så man kan ju minst sagt säga att jag saknat honom enormt mycket!
Men idag så hämtade jag honom äntligen. Han var mer lekfull än han brukar vara, så när vi gick hem till mig för att jag skulle hämta lite morotsbitar till honom, så busade vi i hallen en stund. Pigg gamling :D
Sen tog vi en riktigt lång skogspromenad, jag hade tänkt att vi skulle vara ute från 3 till 4.
Men vi hade så roligt och vi var båda på toppenhumör, så vi var ute i 2 timmar. Helt underbart!


Ninjo ger mig glädje, så stark att inga ord räcker till för att beskriva. Sann kärlek ♥


En av mina favoritbilder på oss för ett år sedan. Vi är oss lika ;)

Hej i solskenet! Visst är det härligt idag, det belv faktiskt riktigt fint fast jag trott att det skulle vara regnigt och blåsigt hela dagen :)

Jag hoppas att ni haft och har en jättebra dag. Själv har jag haft typ världens roligaste dag!
Ni vet ju hur mycket jag älskar hundar, idag har jag umgåtts med 15 supersöta vovvar, och haft den hittills allra bästa skoldagen någonsin.
Min klass har nämligen varit ute vid brukshundklubben och tränat med hundar hela dagen.

Jag har aldrig tränat med en hund förut, så i början var jag hur nervös som helst. Men det gick bättre än jag trott så jag är väl lite halvstolt måste jag säga.
Men jag är riktigt stolt över mina klasskompisar som lyckades så himla bra med sina hundar och fick dem mycket lydiga.

Jag och Mira tränade med hennes hund. Han heter Nemo och är en japansk spets. Han har jättefluffig päls så han är jättemysig att gosa med. Han har en otrolig energi som verkligen aldrig tar slut, jag har aldrig varit med om nån hund som har ens i närheten så mycket energi som denna lilla sötnos.
Han är riktigt vacker, ser ut som en vit liten pälsboll! Och något jag totalt "faller för" hos hundar är ögonen, och Nemo har stora bruna ögon med ett vaket och livligt uttryck. Alldeles för söt för att beskrivas är han, jag kunde knappt slita blicken från den fjällräv liknande "duracell kaninen"!! :D

Våra mål med honom var och är att han ska gå fot och lyssna på kommando med andra mäniskor och hundar runtomkring, att han ska lära sig att vara ifrån Mira (han är extremt "mammig", så fort hon gick ifrån så började han skrika efter henne) och att vi (särskilt jag som inte känner honom så mycket) ska få bra kontakt med honom.

I början när vi tränade gå fot, så gick det inte alls för mig, hunden var överallt och kunde inte hålla sig bredvid mig.
Men sista gången gick det jättebra, han gick fot och kollade upp på mig så vi fick kontakt. Jag blev jätteglad då, till slut hade jag lyckats! :)


Sist innan vi åkte hem så hade vi kul på agilitybanan, Nemo hade aldrig tränat agility förut men vi hade inga problem med honom alls, han var i sitt esse.


Det bästa med dagen var att alla hade roligt, både människor och hundar. Och alla var stolta över sina fyrbenta vänner. En riktigt lyckad dag, jag längtar verkligen tills nästa gång ♥


När jag kom hem från hunddagen så träffade jag min älskling av mitt andra
favoritdjur ute i solen på trappan. Han påminde mig genast om hur mycket
jag älskar katter!

Hej på er! Vilket väder vi har, blåsigt och konstigt. Men som jag brukar säga, dåligt väder ändrar inte min glädje.
Eller, nästan inte...
Imorse så skulle vi spela frisbeegolf i Vilsta på idrotten. Men  vi var bara där en väldigt kort stund, som ändå var en alldeles för lång stund för oss.
Anledningar: Det stormade verkligen så vi blev väldigt frusna och kalla, och det var typ översvämmning där så vi blev dyblöta om fötterna. Sen när vi skulle till skolan så missade vi bussen. Sen började det regna.

Vi var ganska sura kan jag ju säga. Missförstå mig inte, jag är allra oftast en väldigt positiv människa som försöker se precis allt från den ljusa sidan.
Men just idag, nej det gick bara inte. Jag var för trött för att vara posivit.
Usch vad jobbig den här dagen har varit om jag tänker efter.
Först kallt och blött, sen en mattelektion och sen en mattelektion till...

Men, man kan ju inte vara positiv jämt, sa jag till Mira, och man kan ju knappt älska varenda skoldag. Det vore knappt mänskligt att vara så glad jämt.

Efter skolan var jag med Melanie, så fort jag såg henne så steg mitt humör jättehögt, och jag blev snabbt sådär superglad som jag brukar vara. Jag kan inte vara annat när jag är med henne, det går bara inte. <3
Vi hade jättekul som vanligt. Jag fick säga hejdå till oemotståndligt söta kattungen Goddess Of Destiny, som ska flytta till sitt nya hem på fredag. Även fast jag inte umgåtts med henne alls lika mycket som Melanie, så kommer jag sakna henne. Så himla mysig och rolig att busa med!


Och när jag nyss skulle blogga och märkte att jag fått många kommentarer, så blev jag mer än glad. Riktigt lycklig. Tack så mycket mina underbara vänner, ni vet inte hur mycket jag älskar er! ♥

Hej hej! Idag har vi haft ännu en ganska speciell skoldag. Så är det när man går på Real och särskilt linjen naturbruk.
Vi var nämligen ute i Ärla, på en av kommunens största mjölkgårdar. Där fanns det nästan 600 kor, aldrig i mitt liv har jag sett så många kor på en och samma gång!!

Dom är ju bara såå söta och fina. Och så himla stora, nästan lite läskiga.
Men de små kalvarna var det gulligaste jag har sett på länge, dom yngsta var endast 3 dagar gamla och fullständigt bedårande.
Synd nog så separeras kalvarna och mamman redan andra dagen i kalvens liv. Det tycker jag är väldigt tråkigt, och synd om både mamma och barn...

Hur som helst så fick vi mycket intressant information, som kommer hjälpa oss i vårat nya projekt.


Motion har vi också fått, för från busshållsplatsen till gården så var det 2 km, och sen 2 km tillbaka. Jag tyckte om den promenaden, det var kul att gå förbi bondgårdar och titta på hästar och jättefina bordercollie hundar :D


Det är så mysigt ute på landet, jag skulle verkligen vilja bo där. Visst vore det långt till centrum och så, men samtidigt så är det mycket nära till vacker natur, och det är något jag totalt älskar.

"Jag trivs bäst i öppna landskap" ;)



Jag önskar er en fin dag ♥

Helt ärligt så vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Fick bara lust att göra det så nu får jag improvisera lite ;)

Men kärlek. Det måste väl ändå vara det mest fantastiska någonsin. Jag har aldrig varit kär så jag vet inte hur det känns, men när jag läser böcker och ser på filmer och främst, i verkligheten så kan jag föreställa mig hur underbart det skulle vara.
Det är nog faktiskt därför som jag älskar romantiska böcker och filmer så mycket, för att jag aldrig känt kärlek på det sättet så jag vet inte hur det skulle vara.

Men vänskaplig kärlek däremot, har jag mycket av, att dela och ge.
Jag vill ge kärlek till alla som behöver det.
Igår så gav jag 30 kr till rädda barnen. Visst är det lite, och självklart hade jag velat ge mycket mer.
Men nu var det så att jag inte hade mer, och det är väl tanken som räknas?

Jag kan såklart inte hjälpa alla, det gör mig ledsen men det är den grymma sanningen.
Livet är inte orättvist, jag önskar att alla hade det lika bra, att alla slapp känna sig rädda, ledsna och ensamma.
Jag vill förändra. Det är så mycket som jag vill göra men inte kan.

Varje gång jag ser någon som verkar nedstämd så blir jag väldigt bekymrad. Tyvärr är jag en sån som tänker att jag tycker synd om folk och vill få de att må bättre, men inte gör det.
Jag går inte fram till vem som helst och frågar hur den mår. Men jag bryr mig, det gör jag verkligen.

Nu påstår inte jag att jag är den enda som vill göra livet bättre för folk, det finns riktiga änglar som förändrar folks liv till det bättre. Såna är riktigt beundransvärda. Jag önskar att jag var så.


Jag försöker ge så mycket kärlek jag kan, tyvärr är jag väldigt dålig på att visa det utåt. Jag är för osäker.

Men älskar gör jag, otroligt många. Mer än vad jag någonsin kommer kunna lyckas visa, beskriva, eller ens säga.
Det är en för stark känsla för att jag ska kunna göra det.



Alla mina kära vänner, jag önskar er all lycka i livet. Jag tror på er. Tack för att ni finns, jag älskar er och är evit tacksam för allt ni gör för mig.

När jag tänker på de jag älskar så kan jag gråta mig till sömns av glädje. När jag saknar dem så gråter jag mig till sömns av den anledningen.

Jag kan inte vara lycklig om jag vet att någon jag älskar inte är det. Jag blir lycklig av att se någon vara lycklig.


Bara att skriva det här inlägget gör mig alldeles tårögd.
Jag är en känslomänniska, det märks inte utåt så det är kanske inget ni vet om. Men det är sanningen.


En låt som jag är helt förälskad i är "Fix You" för jag tycker att den stämmer så bra in på mig och mina tankar och känslor.



Av allt i världen så är kärlek det finaste som finns. Och den är gränslös.



Godnatt fina människor, jag älskar er ♥

Jag är bra konstig. Idag skulle jag varit med Melanie. Jag vill verkligen träffa henne. Saknar henne jättemycket. Så varför i hela världen åkte jag inte till henne?

För att jag kände att jag behövde distans, behövde vara ifrån henne.
Hur konstigt det än låter så följde jag min känsla, det finns en mening med allt så det måste det finnas även här.
Fast mitt hjärta vill något helt annat så följde jag denna känsla. Kalla mig idiot.

Melanie, om du läser det här, vilket du möjligtvis gör, jag är ledsen att du inte förstår mig, men jag måste säga att det gör jag knappt själv. Jag önskar att du kunde läsa mina tankar, det gör jag verkligen.
Du kan göra mig både glad och ledsen. Men jag älskar alltid, du gör mig otroligt glad och är en fantastisk vän. Det är det ärligaste jag kan säga till dig.


Men alltså, om jag saknar någon så vill jag inte träffa någon annan. Det borde ju vara tvärtom men så är det inte i mitt fall. Tex om jag saknar Ninjo, så liksom "kryper jag in i mitt skal" och distanserar mig från allt och alla.

Förlåt mig alla som jag någon gång distanserat mig från. Jag har inget emot er alls, behöver bara vara för mig själv en kortare eller längre stund.

Jag menar det verkligen. Det är jättesvårt. Jag lyckas inte med det. Det gör mig väldigt ledsen. Men jag försöker, varje dag.


Jag älskar dig min rara vän. Du vet vem jag är, och påminner mig om det
varje gång det behövs.
Jag behöver dig av många anledningar, tex för att hitta mig själv. Vi måste alltid hålla ihop, vi hör ihop ♥

Hej! Jag hoppas att ni har en bra dag :)
Egentligen har jag inte så mycket att skriva, eftersom att det inte brukar hända särskilt mycket under helgerna för mig.

Igår cyklade jag och mamma runt till massa affärer och kollade på saker. Att cykla runt i staden är någonting som jag tycker mycket om.
Lite senare blev det varmt och jättevackert väder, så då köpte vi mjukglass och satte oss utanför Coop furum och hade trevligt.

Sent på eftermiddagen hämtade jag Ninjo, och igår var han riktigt pigg så jag tog med honom på en extra lång skogspromenad, vi var ute i ungefär 1 och en halv timme. Det var verkligen härligt, och jag såg hur glad Ninjo var att få springa fritt och gå och nosa hur mycket han ville, och springa av sig ordentligt. Ja, det var underbart och jag tänker absolut göra om det fler gånger, kanske en ännu längre promenad t.o.m, så får jag och vovven spendera mer tid tillsammans :) Vi får alldeles för lite tid tillsammans, jag saknar honom så fort jag vänt mig om och gått ut genom dörren.


På kvällen så tittade jag och mamma på film, sen, vid typ 2 somnade jag och gick upp kvart över 7.
Haha, så jag sov inte så många timmar. Men jag är lika glad för det!


Idag har jag inga planer på att göra någonting överhuvudtaget, jag har mest lust att bara vara hemma och ha det mysigt för mig själv. Det är inte ofta som jag vill vara för mig själv, men idag är en av de egendomliga dagarna.
Jag älskar att bara vara hemma, det är väldigt hemtrevligt här. Så känner jag bara på några platser, här, i kronskogen, hos Lova, i Haparanda, hos mina kusiner i Hällefors.



Ha en fin dag ♥

Det regnar mer och oftare än det gjort på länge. Det börjar bli kallt om dagarna, särskilt i skogen. Det mörknar tidigare.
Dessa hösttecken brukar göra mig deppig, under hela hösten brukar jag vara smått deprimerad, brukar lyssna på deppig musik och bli känslosam mycket oftare. Jag brukar inte vilja gå upp på morgnarna, inte heller gå ut.

Men det är inte så i år. Allting är helt tvärtom. För första gången i mitt liv så behåller jag min obeskrivliga glädje trots kyla och mörker. Allting känns mycket lättare, allting känns mycket bättre. Och precis som jag både hoppats och oroat mig för, så har allting förändrats.


En av orsakerna till min glädje. Tack fina Ninjo för att du alltid får mig
att le, och för att jag får dela så många vackra stunder med just dig. Och
främst, för att du fortfarande lever ♥

Hej hej solstrålar! Det är inte särskilt ofta som precis allting är roligt hela tiden, hela dagen, och att man är glad hela tiden. För när det är så så är det lite för bra för att vara sant, det känns nästan som att man drömmer då.

Ungefär så är det för mig. Särskilt idag, har haft så roligt! Jag vill att ni ska vara lika glada och ha det lika bra som jag varje dag, jag vill att alla ska må bra :)

Vi var i Parken Zoo nästan hela dagen idag. Först så hade vi teorilektion, enligt mig jätteintressant. Lektionen var om tex djurplågeri och djurskydd, och om ryggradslösa/ryggrads djur.
Vi fick även ett nytt uppdrag, den här gången fick vi välja grupper själva så fick till min stora glädje vara med Mira hela dagen :D
Uppdraget var att välja 2 däggdjur i Parken Zoo, och skriva fakta om dem.
Min grupp valde dvärgflodhäst och manvarg, två väldigt söta och speciella djur som jag inte vetat särskilt mycket om tidigare.

Jag har märkt att jag lyssnar mycket bättre på lektioner och genomgångar nu än jag gjorde på högstadiet och innan.
Plus att jag kommer ihåg mer saker mycket lättare, det är tack vare den här perfekta gymnasielinjen, de flesta lektioner har något med djur att göra och då lyssnar jag spänt och 100 % koncentrerat. För det är så intressant, jag har redan lärt mig massa nytt om djur och sen när vi börjar jobba med dem och sköta om dem så kommer jag lära mig ännu mycket mer intressant och roligt om dem. Det ska bli riktigt spännande!

Jag lever nästan min dröm. Inte riktigt, men nästan duger perfekt för mig än så länge.



Ha det bra, och lev livet fullt ut! ♥

Godkväll! Jag hoppas att det är bra med er. Själv är jag riktigt trött, men samtidigt full av energi och glädje, precis som vanligt!

Det mesta har varit som vanligt idag, en vanlig rolig dag med roliga personer på Real. Nu vet jag nästan precis vem som är vem i klassen, vi är ju väldigt många så det är svårt, men till slut kommer alla veta vad alla heter.

Något som kommer vara mindre roligt varje tisdag, är att vi har jättemycket matte. Först idrott, sen matte. Sen lunch, sen matte igen och sen slutar jag. Både positivt och negativt är att jag slutar tidigt.
Jag är väldigt nervös för matten, vill verkligen att det ska gå bra men hittills har det inte riktigt gjort det... Som vanligt.

Efter skolan så var jag med Ninjo, vi gick en runda sen gick vi hem till mig och var där och gosade länge. När jag pussat honom hejdå så var jag med Melanie.


Ja, dagen har varit bra, imorse lekte vi roliga lekar (precis som våran idrottslärare och säkert många fler, så tycker jag att man aldrig blir för gammal för att leka, det är alltid kul) och gjorde samarbetsövningar. Sådant tycker jag mycket om, det är en bra "lära känna grej".

Imorgon ska vi till Parken Zoo som vanligt, jag kommer nog få skoskav som vanligt.
Jag längtar jättemycket till morgondagen som vanligt, och som vanligt så tycker jag att det här inlägget börjar bli alldeles för långtråkigt så jag ska sluta nu.


Men, kortfattat: Allting är precis som vanligt, and I like it ♥


Ninjo är bäst i världen som vanligt, och jag älskar honom mer än allt :D
Det är ingen nyhet, men det är sanningen.

Personerna i min klass är väldigt olika varandra. Vi är lika gamla och har samma intresse, men där slutar likheterna.
En sak som känns himla annorlunda och konstigt, är att jag är inte bland de tystaste i min klass.

I mina tidigare klasser så har jag alltid varit den mest tysta och blyga, och bara pratade när jag blev tvungen. Knappt då heller.
Men nu är det annorlunda, jag pratar alltid när jag måste, och jag pratar en hel del annars också med mina klasskompisar, bara för att jag vill. Och faktiskt vågar. Långt ifrån alltid, men väldigt mycket oftare än förut iallafall, och det är väl ändå bättre inget :)
Det är helt tvärtom mot förut.

De allra mest tysta i min nuvarande klass tycker jag verkligen synd om. Jag vet hur det känns, jag vet hur jobbigt det är, att vilja prata med folk för att inte verka dryg, men att inte våga. Det är hemskt, jag förstår dem. De är inte ensamma, vi sitter i samma båt de och jag. Vilket är skönt, jag slipper känna att jag är ensam, för det finns de som har det lika svårt som, och mycket svårare än jag. För första gången.
Men jag tycker så synd om de andra blyga, och blir så irriterad för att jag själv är för blyg för att prata med dem, hur mycket jag än skulle vilja.
Men det ordnar sig nog till slut för oss alla. Någon dag kommer vi känna oss tryggare. Jag hoppas verkligen det för man kan inte gå igenom livet och vara så här blyg, det kommer inte fungera länge till.


Annars i min klass så finns personer av alla sorter, vi blyga, de med självsäkerhet, de jätteambitiösa, de överenergiska, de lugna osv. Och så finns de dem som jag inte förstår mig på alls. Huruvida de är snälla eller blyga eller vad de nu kan tänkas vara, är för mig ett mysterium.
Det ska bli spännande att se hur jag kommer se på allihopa när vi gått länge tillsammans. Jag är säker på att många kommer överraska mig.


Det är viktigt att veta att du aldrig någonsin är ensam. Det finns alltid åtminstone en person som är som du, eller en som iallafall förstår dig. Var inte rädd, det finns alltid någon som du kan lita på. Ingen är perfekt, alla gör vi misstag och dåliga saker i livet. Men man får aldrig ge upp tron på sig själv, får inte förlora sig själv. Då förlorar man allt.

Även när du tror att du är ensam så vakar de som älskar dig över dig. Så länge du har förmågan att älska, både dig själv och andra, så har du inget att oroa dig för. Kärlek är mycket starkare än hat. Bry dig inte om de som inte kan känna kärlek, bry dig bara om de som tycker om dig för den du är.
Vad du är tror, du är ALDRIG någonsin ensam. ♥

Jag skulle vilja ha en ny frågestund, det var ett tag sen sist och jag älskar (oftast) att svara på frågor.
Men jag brukar bara få några få frågor så det kanske är lite onödigt. Möjligtvis vet de som läser min blogg allt de vill veta om mig. Jag vill också ha frågestund för att jag har lite slut på ideér vad jag ska skriva om.

Ni/du får bestämma, ska jag ha frågestund eller inte? :)

Hej på er :) Nu är det dags för en ny vecka igen, jösses dagarna rusar verkligen iväg! Men det tycker jag nog för att jag har så roligt största delen av tiden.

I helgen gjorde jag precis som vanligt inte så mycket, var med Melanie och gick ut med Ninjo. Annars längtade jag mest till att helgen skulle ta slut, för nu för tiden har jag det ofta roligare i veckorna när det händer massor, än på helgerna när jag mest bara sitter hemma och väntar på att det ska hända något.

Plus att jag verkligen gillar min klass, de är roliga och mycket snälla människor och jag tycker om att vara med dem.

Just den här dagen har inte varit så rolig som vanligt.
En anledning är att jag är väldigt trött, vaknade nästan varje timme inatt, vilket gjorde att jag sov väldigt djupt den sista timman innan jag plötsligt vaknade tvärt och insåg att jag skulle gått upp för ett tag sen. Min klocka hade nämligen ringt och jag måste ha stängt av den omedvetet. Skumt... :P

Annan anledning är...  inget viktigt...


Men men, nu är det en ny vecka, jag är glad och det är dags att ta nya tag! :)



Ha det bäst ♥


Min nya favoritbild på älsklingen :D så gullig!

Idag, efter 3 dagar utan varandra, var jag och Ninjo på en mysig promenad. Efteråt bäddade jag ner honom i hans korg.

Här är bilder:






Jag älskar dig Ninjo, inga ord i världen kan beskriva den kärleken. ♥

Jag vet mycket väl att det är näst intill omöjligt att förändra vad som händer, hur mycket man än vill så måste man förstå att man inget kan göra. det som sker sker. Hur hemskt det än är.
Jag pratar om djurplågeri, det mest tragiska jag vet. Jag förstår inte hur grymma människor kan vara mot djur, djur som inte vill något illa, som bara vill ha kärlek. Och vad får de tillbaka? Antingen dödas de, eller överlever men får sitt liv förstört för alltid.

I morse så läste jag igenom mitt nya nummer av min hundtidning, där stod lite om hundplågeri.
Texten var riktigt hemsk och tragisk, men jag förstår att den inte är någonting jämfört med verkligheten.
Att med egna ögon få se en misshandlad hund, jag kan knappt tänka mig hur hemskt det måste vara.
Jag förstår verkligen att djurskyddspoliserna säger att deras jobb känslomässigt tär på dem.
Men jag är glad att det finns änglar som dem, såna som vet att alla hundar är värd en andra chans i livet. Oavsett bakgrund.

Jag skulle vilja rädda livet på alla hundar i världen som inte har det bra. Alla djur över huvud taget.
Men jag har iallafall bestämt mig för att göra en bra sak, för ett sorts djur här på jorden. Ett mycket vackert djur som gör mig förundrad varje gång jag ser det. Katten.

I förmiddags cyklade jag och mamma de 5 km bort till katthemmet i Kälby, Skogstorp.
De hade nämligen öppet hus idag, alltså fick man gå in till deras skyddslingar, de söta missarna.
Först stod vi en lång stund och tittade på de vuxna katterna, en del var väldigt sociala, andra skygga och reserverade.
Men alla hade verkligt starka personligheter, och jag såg på dem att det enda de ville ha var kärlek och trygghet.

Senare gick vi ner till en mindre liten stuga, där fanns kattungarna.
Om kattungar har fått mitt hjärta att banka extra mycket förut, så är det ingenting jämfört med vad det gjorde idag, när jag träffade 5 bedårande kattungar, underbara varelser som behandlats väldigt illa.
De 2 lite äldre kattungarna var helt fantastiskt gulliga, busiga och sociala.
En av dem klättrade upp på min axel och bet mig i örat ;)
De yngre var väldigt försiktiga, jag fick inte klappa dem utan satt bara och tittade på dem. Så söta. Värda ett så mycket bättre liv än vad de haft innan de räddats.

En katt hade blivit dumpad i skogen, några kattungar blivit lämnade i ett pannrum. Och så vidare, grymheterna tar aldrig slut. Alla dessa katter har räddats och hoppas nu på ett lugnt hem där de kan få all kärlek och omvårdnad de behöver.

Efter det där besöket har jag bestämt att jag till nästa år ska bli medlem där. Hjälpa till, göra något bra för våran fyrfota vän.


En av de räddare av kattungarna. Så fin, värd ett underbart liv. ♥

Hejsan, hoppas att ni har en härlig lördagskväll!
Det har jag, faktum är att jag har det bra största delen av tiden i allmänhet, den senaste månaden.

Real passar mig så perfekt, det känns verkligen som att mina drömmar kommer att besannas en vacker dag, och att det inte kommer att dröja allt för länge. För de här åren på gymnasiet, på naturbrukslinjen, är bara början. Början på ett liv där jag kan känna mig riktigt levande, mer som mig själv. Början på framtiden jag själv väljer. Början på... allt.

Gårdagen var en ganska bra dag, full av lite misslyckanden men med mycket skratt.
För vi har alla i klassen en gruppuppgift att intervjua någon om "en dag på jobbet", en, i min grupps fall djurvårdare i Parken Zoo.
Men vi väntade allt för länge med att ringa och boka intervju, vi fick uppgiften i måndags men ringde inte förrän i torsdags, dessutom för sent på dagen. Väldigt dumt gjort av oss.
Så vi försökte igår igen, Mira som är bäst av oss på att prata fick ringa. Hon fick ringa och ringa och ringa. Ungefär 11 gånger! Snacka om att hon tröttnade på att upprepa sig om och om igen ;)
Till sist åkte vi till PZ, bara för att få höra att djurvårdarna var för upptagna för att ta emot oss. Vilket jag egentligen förstår, de har ju fullt upp med att se till att djuren mår bra :)

Så vi fick improvisera ihop en powerpoint, det gick väl sådär men vi hade väldigt kul kan jag ju säga haha!


Jag kan knappt förstå hur bra allt har blivit, det känns nästan FÖR bra, som ett tecken på att det snart kommer hända något väldigt dåligt... Men jag kan inte låta bli att vara lycklig.

Men en sak som jag måste lära mig är att jag inte ska börja tycka  för mycket om någon innan jag riktigt känner den.
Jag blir bara besviken då, jag måste lära mig att acceptera när det blir förändringar, och att inte förvänta mig för mycket när jag träffar nya vänner.





Varma kramar till er! ♥

Hej på er :) Idag var första riktiga arbetsdagen i skolan, med riktiga lektioner.
Haha, Marina hade sin otursdag idag, allting gick fel redan innan skolan börjat.
För Mira var det snarare en turdag, hon har äntligen hittat någon som är som hon. Lika helgalen och med lika konstig humor :P Hon heter Jenny och Mira och hon hade väldigt kul tillsammans idag. Jag är glad för deras skull!

Första Engelskalektionen var idag. Det var roligt, vi fick svara på några frågor och skriva en kort text om oss själva. Sådant älskar jag att göra. Vi fick även lyssna på en väldigt lång text (så lång att vi nästan somnade) och i grupper prata om tex våra favoriter av olika saker. Till skillnad från på högstadiet så vågade jag prata på engelskan idag, fast jag var med såna som jag inte känner så väl. Jag var inte rädd konstigt nog.

Men jag tror att det är för att på högstadiet så visste ju alla vem jag var, den tysta tjejen som man inte fick mycket ord ur. Men här vet liksom ingen förutom M & M hur jag är och varit, så här kan jag vara vem jag vill.

Våran klass har blivit en person fler nu, men nu tror jag inte att vi blir fler. Det skulle nog bli för mycket ;)

Ja många är vi, men vi är en bra klass. Vi är väldigt lugna, och väldigt väldigt tysta.
Lärare brukar ju få säga åt sina elever att vara tysta, men våra lärare måste säga åt oss att prata, och vi gör det inte alltid ens då. Helt otroligt egentligen, jag trodde inte att det var möjligt att det kunde finnas en sådan klass!
Men jag klagar inte, alla är snälla :D



Kramar ♥