You're not alone
Personerna i min klass är väldigt olika varandra. Vi är lika gamla och har samma intresse, men där slutar likheterna.
En sak som känns himla annorlunda och konstigt, är att jag är inte bland de tystaste i min klass.
I mina tidigare klasser så har jag alltid varit den mest tysta och blyga, och bara pratade när jag blev tvungen. Knappt då heller.
Men nu är det annorlunda, jag pratar alltid när jag måste, och jag pratar en hel del annars också med mina klasskompisar, bara för att jag vill. Och faktiskt vågar. Långt ifrån alltid, men väldigt mycket oftare än förut iallafall, och det är väl ändå bättre inget :)
Det är helt tvärtom mot förut.
De allra mest tysta i min nuvarande klass tycker jag verkligen synd om. Jag vet hur det känns, jag vet hur jobbigt det är, att vilja prata med folk för att inte verka dryg, men att inte våga. Det är hemskt, jag förstår dem. De är inte ensamma, vi sitter i samma båt de och jag. Vilket är skönt, jag slipper känna att jag är ensam, för det finns de som har det lika svårt som, och mycket svårare än jag. För första gången.
Men jag tycker så synd om de andra blyga, och blir så irriterad för att jag själv är för blyg för att prata med dem, hur mycket jag än skulle vilja.
Men det ordnar sig nog till slut för oss alla. Någon dag kommer vi känna oss tryggare. Jag hoppas verkligen det för man kan inte gå igenom livet och vara så här blyg, det kommer inte fungera länge till.
Annars i min klass så finns personer av alla sorter, vi blyga, de med självsäkerhet, de jätteambitiösa, de överenergiska, de lugna osv. Och så finns de dem som jag inte förstår mig på alls. Huruvida de är snälla eller blyga eller vad de nu kan tänkas vara, är för mig ett mysterium.
Det ska bli spännande att se hur jag kommer se på allihopa när vi gått länge tillsammans. Jag är säker på att många kommer överraska mig.
Det är viktigt att veta att du aldrig någonsin är ensam. Det finns alltid åtminstone en person som är som du, eller en som iallafall förstår dig. Var inte rädd, det finns alltid någon som du kan lita på. Ingen är perfekt, alla gör vi misstag och dåliga saker i livet. Men man får aldrig ge upp tron på sig själv, får inte förlora sig själv. Då förlorar man allt.
Även när du tror att du är ensam så vakar de som älskar dig över dig. Så länge du har förmågan att älska, både dig själv och andra, så har du inget att oroa dig för. Kärlek är mycket starkare än hat. Bry dig inte om de som inte kan känna kärlek, bry dig bara om de som tycker om dig för den du är.
Vad du är tror, du är ALDRIG någonsin ensam. ♥
En sak som känns himla annorlunda och konstigt, är att jag är inte bland de tystaste i min klass.
I mina tidigare klasser så har jag alltid varit den mest tysta och blyga, och bara pratade när jag blev tvungen. Knappt då heller.
Men nu är det annorlunda, jag pratar alltid när jag måste, och jag pratar en hel del annars också med mina klasskompisar, bara för att jag vill. Och faktiskt vågar. Långt ifrån alltid, men väldigt mycket oftare än förut iallafall, och det är väl ändå bättre inget :)
Det är helt tvärtom mot förut.
De allra mest tysta i min nuvarande klass tycker jag verkligen synd om. Jag vet hur det känns, jag vet hur jobbigt det är, att vilja prata med folk för att inte verka dryg, men att inte våga. Det är hemskt, jag förstår dem. De är inte ensamma, vi sitter i samma båt de och jag. Vilket är skönt, jag slipper känna att jag är ensam, för det finns de som har det lika svårt som, och mycket svårare än jag. För första gången.
Men jag tycker så synd om de andra blyga, och blir så irriterad för att jag själv är för blyg för att prata med dem, hur mycket jag än skulle vilja.
Men det ordnar sig nog till slut för oss alla. Någon dag kommer vi känna oss tryggare. Jag hoppas verkligen det för man kan inte gå igenom livet och vara så här blyg, det kommer inte fungera länge till.
Annars i min klass så finns personer av alla sorter, vi blyga, de med självsäkerhet, de jätteambitiösa, de överenergiska, de lugna osv. Och så finns de dem som jag inte förstår mig på alls. Huruvida de är snälla eller blyga eller vad de nu kan tänkas vara, är för mig ett mysterium.
Det ska bli spännande att se hur jag kommer se på allihopa när vi gått länge tillsammans. Jag är säker på att många kommer överraska mig.
Det är viktigt att veta att du aldrig någonsin är ensam. Det finns alltid åtminstone en person som är som du, eller en som iallafall förstår dig. Var inte rädd, det finns alltid någon som du kan lita på. Ingen är perfekt, alla gör vi misstag och dåliga saker i livet. Men man får aldrig ge upp tron på sig själv, får inte förlora sig själv. Då förlorar man allt.
Även när du tror att du är ensam så vakar de som älskar dig över dig. Så länge du har förmågan att älska, både dig själv och andra, så har du inget att oroa dig för. Kärlek är mycket starkare än hat. Bry dig inte om de som inte kan känna kärlek, bry dig bara om de som tycker om dig för den du är.
Vad du är tror, du är ALDRIG någonsin ensam. ♥
Kommentarer
Trackback
