Distans...

Jag är bra konstig. Idag skulle jag varit med Melanie. Jag vill verkligen träffa henne. Saknar henne jättemycket. Så varför i hela världen åkte jag inte till henne?

För att jag kände att jag behövde distans, behövde vara ifrån henne.
Hur konstigt det än låter så följde jag min känsla, det finns en mening med allt så det måste det finnas även här.
Fast mitt hjärta vill något helt annat så följde jag denna känsla. Kalla mig idiot.

Melanie, om du läser det här, vilket du möjligtvis gör, jag är ledsen att du inte förstår mig, men jag måste säga att det gör jag knappt själv. Jag önskar att du kunde läsa mina tankar, det gör jag verkligen.
Du kan göra mig både glad och ledsen. Men jag älskar alltid, du gör mig otroligt glad och är en fantastisk vän. Det är det ärligaste jag kan säga till dig.


Men alltså, om jag saknar någon så vill jag inte träffa någon annan. Det borde ju vara tvärtom men så är det inte i mitt fall. Tex om jag saknar Ninjo, så liksom "kryper jag in i mitt skal" och distanserar mig från allt och alla.

Förlåt mig alla som jag någon gång distanserat mig från. Jag har inget emot er alls, behöver bara vara för mig själv en kortare eller längre stund.



Kommentarer
Postat av: moa

asså du är en sån fin människa sanna. Seriöst. och jag måste bara säga igen att din blogg är så himla bra skriven. O jag e jätteglad för din skull, att du hittat rätt på real. Jag såg inte kommentarena förrän nyss men jag har det jättebra, bra klass o bra lärare och skolan är helt okej. Kraaam

2011-09-11 @ 17:13:43
Postat av: Lova

Du vet att jag förstår dig på den punkten! Det var ju just det jag försökte förklarar för dig när vi pratade i helgen.

Man gillar att gotta ner sig i sina problem, riktigt mysa i mini-depressionen.

Det är okej, så länge man kan ta sig ur det sedan.



Kramar!

2011-09-12 @ 21:37:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0