yorkielover

Helt ärligt så vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Fick bara lust att göra det så nu får jag improvisera lite ;)

Men kärlek. Det måste väl ändå vara det mest fantastiska någonsin. Jag har aldrig varit kär så jag vet inte hur det känns, men när jag läser böcker och ser på filmer och främst, i verkligheten så kan jag föreställa mig hur underbart det skulle vara.
Det är nog faktiskt därför som jag älskar romantiska böcker och filmer så mycket, för att jag aldrig känt kärlek på det sättet så jag vet inte hur det skulle vara.

Men vänskaplig kärlek däremot, har jag mycket av, att dela och ge.
Jag vill ge kärlek till alla som behöver det.
Igår så gav jag 30 kr till rädda barnen. Visst är det lite, och självklart hade jag velat ge mycket mer.
Men nu var det så att jag inte hade mer, och det är väl tanken som räknas?

Jag kan såklart inte hjälpa alla, det gör mig ledsen men det är den grymma sanningen.
Livet är inte orättvist, jag önskar att alla hade det lika bra, att alla slapp känna sig rädda, ledsna och ensamma.
Jag vill förändra. Det är så mycket som jag vill göra men inte kan.

Varje gång jag ser någon som verkar nedstämd så blir jag väldigt bekymrad. Tyvärr är jag en sån som tänker att jag tycker synd om folk och vill få de att må bättre, men inte gör det.
Jag går inte fram till vem som helst och frågar hur den mår. Men jag bryr mig, det gör jag verkligen.

Nu påstår inte jag att jag är den enda som vill göra livet bättre för folk, det finns riktiga änglar som förändrar folks liv till det bättre. Såna är riktigt beundransvärda. Jag önskar att jag var så.


Jag försöker ge så mycket kärlek jag kan, tyvärr är jag väldigt dålig på att visa det utåt. Jag är för osäker.

Men älskar gör jag, otroligt många. Mer än vad jag någonsin kommer kunna lyckas visa, beskriva, eller ens säga.
Det är en för stark känsla för att jag ska kunna göra det.



Alla mina kära vänner, jag önskar er all lycka i livet. Jag tror på er. Tack för att ni finns, jag älskar er och är evit tacksam för allt ni gör för mig.

När jag tänker på de jag älskar så kan jag gråta mig till sömns av glädje. När jag saknar dem så gråter jag mig till sömns av den anledningen.

Jag kan inte vara lycklig om jag vet att någon jag älskar inte är det. Jag blir lycklig av att se någon vara lycklig.


Bara att skriva det här inlägget gör mig alldeles tårögd.
Jag är en känslomänniska, det märks inte utåt så det är kanske inget ni vet om. Men det är sanningen.


En låt som jag är helt förälskad i är "Fix You" för jag tycker att den stämmer så bra in på mig och mina tankar och känslor.



Av allt i världen så är kärlek det finaste som finns. Och den är gränslös.



Godnatt fina människor, jag älskar er ♥