yorkielover

Ja nu vet ni, nu kanske ni förstår mig lite mer :)

Det där inlägget var ganska jobbigt att skriva, känslomässigt.
Men jag ångrar inte att jag skrev det, det kändes skönt att skriva av sig allt. Faktiskt så tänkte jag inte alls på vad jag skrev, jag skrev bara ner allt jag hade i huvudet. Jag hoppas att den var okej.


Det var en av alla texter, jag kanske skriver en senare idag också, ifall jag lyckas formulera mig på ett bra sätt.



På måndag åker jag hem igen. Jag längtar jättemycket samtidigt som jag verkligen inte vill härifrån alls, någonsin.
Men jag har stark separationsångest från Ninjo, det är ensamt och lite jobbigt utan honom.
För liksom hemma, jag har inte så ofta någon kompis att vara med så jag är väldigt mycket ensam.
Men där vet jag att jag närhelst jag vill bara kan gå till Ninjo och gosa om jag känner mig ensam.
Här är jag ensam i många timmar varje dag förutom helgerna.
Jag är inte en person som klarar av att vara ensam jättemycket, jag börjar tänka alldeles för mycket då.