Nyfunna vänner ♥
Jag trodde aldrig att det skulle gå så fort för mig att få nya vänner som det gjort.
jag trodde typ att jag skulle få gå ensam i flera dagar innan någon upptäckte mig.
Men tack vare två söta tjejer så blev det inte så, utan jag fick Mira och Marina som vänner redan andra dagen, och nu hänger vi ihop så ofta vi kan i skolan. Det bara blev så, automatiskt. Vi följde med varandra överallt och började prata, och så fortsatte det bara och nu är det en självklarhet att vi tre håller ihop.
Jag känner dem inte så mycket än, men jag ser verkligen fram emot att lära känna dem bättre, vi ska ju liksom gå i samma klass i hela 3 år! :)
De, i synnerhet Mira, har totalt omedvetet gjort mig mer självsäker, och fått mig börja att inte hela tiden gå och tänka på och oroa mig för vad folk ska tycka om mig för det spelar faktiskt ingen roll.
Jag vet att det låter drygt, men sån är inte jag, det är bland det värsta jag kan tänka mig, att vara dryg.
Jag menar inte att jag kan bete mig hur som helst mot andra, inte alls. För jag beter mig alltid likadant mot andra som de mot mig. Eller helt ärligt, ibland beter jag mig bättre mot en del personer än de gör mot mig.
Jag kan helt enkelt inte bete mig dåligt mot någon, iallafall inte frivilligt.
Det jag menar är att jag vågar vara mig själv, sen var andra kan tänkas tycka om mig är upp till dem. Jag är bara jag och jag tänker inte ändra mig för någon annan.
Gud vad jag krånglar till det, måste sluta nu...
Hur som helst, Marina och jag är ungefär lika blyga, och Mira är den pratglada som alltid är social med alla.
Båda är de nog bland de snällaste människorna i världen tror jag!
Efter skolan väntade jag som vanligt med Mira och Marina tills deras tåg kom.
Igår kan man säga att jag slog rekord i att vänta länge. Vi slutade nämligen runt 2 och då kunde jag ju ha gått hem.
Men gjorde jag det? Nej, jag ville vara så snäll som möjligt så jag väntade med M & M (haha) Ingen av dem bor i Eskilstuna så de hittar inte här, och det var långt kvar tills deras buss/tåg kom så jag kunde absolut inte lämna dem helt ensamma.
Så vi gick ner på stan och gick runt där och jag försökte visa vägen. Stackarna blev helt förvirrade ;)
Hur det nu var så kom jag hem vid 4. Fast jag egentligen slutat 2!
Vill man vara en bra kompis så gör man en sån småsak som att vänta med sina vänner tycker jag hihi ;)
Apropå att bli förrvirrad, så har Mira det sämsta lokalsinnet jag nånsin stött på.
Eller, som hon själv sa när vi pratade om hennes lokalsinne "jag har inte ens dåligt lokalsinne, jag har total avsaknad av lokalsinne!"
Haha, jag tror nästan att det stämmer, hon går nästan precis jämt åt fel håll, t.o.m. inne i själva skolan (och skolan är superliten) ;)
Roliga är de mina nya vänner, tur att jag har dem om dagarna. ♥
jag trodde typ att jag skulle få gå ensam i flera dagar innan någon upptäckte mig.
Men tack vare två söta tjejer så blev det inte så, utan jag fick Mira och Marina som vänner redan andra dagen, och nu hänger vi ihop så ofta vi kan i skolan. Det bara blev så, automatiskt. Vi följde med varandra överallt och började prata, och så fortsatte det bara och nu är det en självklarhet att vi tre håller ihop.
Jag känner dem inte så mycket än, men jag ser verkligen fram emot att lära känna dem bättre, vi ska ju liksom gå i samma klass i hela 3 år! :)
De, i synnerhet Mira, har totalt omedvetet gjort mig mer självsäker, och fått mig börja att inte hela tiden gå och tänka på och oroa mig för vad folk ska tycka om mig för det spelar faktiskt ingen roll.
Jag vet att det låter drygt, men sån är inte jag, det är bland det värsta jag kan tänka mig, att vara dryg.
Jag menar inte att jag kan bete mig hur som helst mot andra, inte alls. För jag beter mig alltid likadant mot andra som de mot mig. Eller helt ärligt, ibland beter jag mig bättre mot en del personer än de gör mot mig.
Jag kan helt enkelt inte bete mig dåligt mot någon, iallafall inte frivilligt.
Det jag menar är att jag vågar vara mig själv, sen var andra kan tänkas tycka om mig är upp till dem. Jag är bara jag och jag tänker inte ändra mig för någon annan.
Gud vad jag krånglar till det, måste sluta nu...
Hur som helst, Marina och jag är ungefär lika blyga, och Mira är den pratglada som alltid är social med alla.
Båda är de nog bland de snällaste människorna i världen tror jag!
Efter skolan väntade jag som vanligt med Mira och Marina tills deras tåg kom.
Igår kan man säga att jag slog rekord i att vänta länge. Vi slutade nämligen runt 2 och då kunde jag ju ha gått hem.
Men gjorde jag det? Nej, jag ville vara så snäll som möjligt så jag väntade med M & M (haha) Ingen av dem bor i Eskilstuna så de hittar inte här, och det var långt kvar tills deras buss/tåg kom så jag kunde absolut inte lämna dem helt ensamma.
Så vi gick ner på stan och gick runt där och jag försökte visa vägen. Stackarna blev helt förvirrade ;)
Hur det nu var så kom jag hem vid 4. Fast jag egentligen slutat 2!
Vill man vara en bra kompis så gör man en sån småsak som att vänta med sina vänner tycker jag hihi ;)
Apropå att bli förrvirrad, så har Mira det sämsta lokalsinnet jag nånsin stött på.
Eller, som hon själv sa när vi pratade om hennes lokalsinne "jag har inte ens dåligt lokalsinne, jag har total avsaknad av lokalsinne!"
Haha, jag tror nästan att det stämmer, hon går nästan precis jämt åt fel håll, t.o.m. inne i själva skolan (och skolan är superliten) ;)
Roliga är de mina nya vänner, tur att jag har dem om dagarna. ♥
Kommentarer
Trackback
