yorkielover

Jag har upptäckt att jättemånga gamla minnen dyker upp när som helst.

Tex, igår när jag och Melanie var ute och gick så kände jag en speciell lukt av hallon, vilket påminner mig om när jag var liten och bodde i Kopparberg, alla gångerna jag följde med mamma till vårat favoritställe och plockade hallon.
Jag tror inte att jag någonsin kommer glömma hur roligt vi hade, och hur mycket goda hallon jag åt.
Bär i allmänhet, när jag känner lukten av bär så kommer massa minnen fram som jag nästan glömt bort, gångerna när jag och pappa var hos min farbror och hans hästar, och jag gick åt åt massa bär och klappade de vackra hästarna.

Nästan vad jag än gör så får jag fram ett gammalt minne av det.
Idag har jag hållit på att städa, och plocka bland massa tex tidningar och mycket annat.
Varje pryl jag hittar har jag minnen av, minnen som jag önskar att jag fick uppleva en gång till, och minnen som får mig att önska att det det (minnet) aldrig hände.


Men jag älskar gamla minnen, det får mig att blicka tillbaka till många fantastiska stunder i mitt liv som jag för allt i världen inte vill glömma.
Många minnen innebär även sorg, men även de är viktiga för mig.
Alla minnen betyder något speciellt för mig, de är alla en del av mig och mitt liv.


De bästa minnena hittills (som jag kommer ihåg just nu) :

* Varje gång jag var och hälsade på min moster i örebro, och hennes fina katt Hobbe som då var min allra bästa vän.
Den katten var speciell, han hade en rosa nalle som han tyckte mycket om. Vi brukade leka apport med den han och jag. Vi stod vid trappan som ledde ner till källaren, så kastade jag ner nallen för trappan, och Hobbe skuttade efter, tog den i munnen och kom tillbaka med den till mig.
Det kommer jag inte glömma i första taget, det var verkligen en egenhet som jag aldrig sett förut.

* Jättemånga minnen med en av mina bästa vänner, Lova. Vi har gjort så mycket tillsammans, jag vet knappt vad vi inte gjort. Men det allra roligaste minnet med henne är helt klart när vi var 8 dagar i Tunisien. Det var roligt varenda minut, och jag tror att vi kom varandra ännu närmare eftersom vi umgicks så länge.
Vi har varit vänner i 9 år, men vi blev inte så nära vänner som vi är nu förrän i femman.
Så de flesta minnena är nog från det året, när vi var helt oskiljaktiga och var tillsammans varje dag.
Ja, sen flyttade hon, men våran vänskap har inte ändrats för det. Vi står varandra fortfarande väldigt nära, och när vi träffas så är vi helt oskiljaktiga.

* Trots att jag bara känt honom i ca 4 år, så är många av mina finaste minnen stunder jag delat med honom.
Min Ninjo, vännen som jag aldrig trodde att jag skulle få, vännen som jag inte visste att jag behövde, som gett mig starka känslor som jag inte ens visste att jag hade förut.
Jag minns nästan varenda en av promenaderna med honom, alla är underbara på sitt eget vis.
Men några saker minns jag extra starkt. Som den gången då jag och Ninjo tog bussen och åkte hem till Lova.
Under de dagarna fick Ninjo mer motion och promenader än han nånsin får annars.
Plus att han sov under täcket hos mig hela natten, jag kramade om honom extra mycket, vi hade så mysigt.
Och så minns jag också alla härliga sommardagar vi varit tillsammans, när vi sida vid sida sprungit över gröna ängar, och sedan legat och gosat i timmar.
Fler minnen ska det bli, han lever ju fortfarande ♥


Första vintern med min nyfunna bästa vän.


Två år sedan, när mina älskade kusiner var här, och fick träffa Ninjo för
första gången och blev förälskade i honom.

Ser ni vad långhårig han var förresten?! Charmtroll! ;)



Jag vet inte vad jag tycker är bäst, gamla minnen från när jag var liten, eller de nya med mina bästa vänner.

Men en sak vet jag, och det är att jag skulle inte klara mig utan mina minnen, vem vet, en dag kanske de är det enda jag har kvar.