Katter, katter, katter... ♥
Hej! Igår hade jag ingen lust att skriva, eller jo skriva några dikter, men inte blogga.
Idag har jag tråkigt nog ingen som helst inspiration till en enda dikt, det är bara en sådan dag idag. Det enda jag skulle kunna skriva om är vädret, och det blir ju inte direkt den mest ljusa dikten.
Men jag är lyckligare än jättelycklig ändå! Om ni undrar varför så svarar jag bara: Varför inte? :D
Igår var jag som vanligt på mysiga katthemmet hela dagen. Jag önskar att jag kunde vara där varje dag, att vara med katter är bland det absolut bästa jag vet. Det är magi i luften när en katt är i närheten.
När jag kom dit så fick jag en riktig chock, jag bara stod och gapade. För av alla katter som var där förra onsdagen finns nu nämligen bara 5 stycken kvar. Sedan i fredags så har 7 lyckliga katter fått ett nytt hem!!
Det var väldigt bitterljuvt att få det beskedet, självklart är jag jätteglad att de fått hem och ägare som älskar dem, men jag älskade de underbara katterna så mycket och jag kommer verkligen att sakna dem.
Särskilt kommer jag sakna knäkatterna Aslan och Kevin. Det var så otroligt mysigt att sitta i fotöljen med antingen den ena av dem eller båda i knäet :)
Sedan jag var på katthemmet min allra första praktikdag, så har det sålts riktigt många katter. De enda som fanns där då och fortfarande är kvar, är halvårsgamla kattungarna Ester och Nilla. Vi förstår verkligen inte varför folk inte vill ha två jättesöta kattungar, det är verkligen underligt att de inte fått ett hem än...
Men, däremot så finns en av de två yngsta kattungarna kvar. Ubbe och Uffe bodde tillsammans nere i Lillstugan, nyligen fick Ubbe ett hem så då blev stackars lilla Uffe ensam. Igår förmiddag när jag gick ner till honom så pep han olyckligt så fort jag lämnade rummet. Vi bestämde oss då för att flytta upp den 16 veckor gamla ungen till de andra i Djurhemmet.
Så efter lunch fick jag till min stora glädje just den uppgiften; att ta med en transportbur och gå och hämta Uffe.
Väl inne på Djurhemmet så var han först länge väldigt försiktig och rädd, särskilt för alla katterna som stirrade på honom, och en del även morrade och fräste.
Men han fann sig tillrätta ganska snabbt och började genast leka med nästan alla leksaker han såg. Han blev efter en kort stund kompis med vackra Pim Pim.
Jag kunde inte slita min blick ifrån Uffe, han är så obeskrivligt söt och bedårande och charmig att jag inte vet vad jag ska ta mig till!
Katter, katter. Vackra, underbara katter. Finns det något djur som är mer fantastiskt? Jag tror knappt det. ♥
Idag har jag tråkigt nog ingen som helst inspiration till en enda dikt, det är bara en sådan dag idag. Det enda jag skulle kunna skriva om är vädret, och det blir ju inte direkt den mest ljusa dikten.
Men jag är lyckligare än jättelycklig ändå! Om ni undrar varför så svarar jag bara: Varför inte? :D
Igår var jag som vanligt på mysiga katthemmet hela dagen. Jag önskar att jag kunde vara där varje dag, att vara med katter är bland det absolut bästa jag vet. Det är magi i luften när en katt är i närheten.
När jag kom dit så fick jag en riktig chock, jag bara stod och gapade. För av alla katter som var där förra onsdagen finns nu nämligen bara 5 stycken kvar. Sedan i fredags så har 7 lyckliga katter fått ett nytt hem!!
Det var väldigt bitterljuvt att få det beskedet, självklart är jag jätteglad att de fått hem och ägare som älskar dem, men jag älskade de underbara katterna så mycket och jag kommer verkligen att sakna dem.
Särskilt kommer jag sakna knäkatterna Aslan och Kevin. Det var så otroligt mysigt att sitta i fotöljen med antingen den ena av dem eller båda i knäet :)
Sedan jag var på katthemmet min allra första praktikdag, så har det sålts riktigt många katter. De enda som fanns där då och fortfarande är kvar, är halvårsgamla kattungarna Ester och Nilla. Vi förstår verkligen inte varför folk inte vill ha två jättesöta kattungar, det är verkligen underligt att de inte fått ett hem än...
Men, däremot så finns en av de två yngsta kattungarna kvar. Ubbe och Uffe bodde tillsammans nere i Lillstugan, nyligen fick Ubbe ett hem så då blev stackars lilla Uffe ensam. Igår förmiddag när jag gick ner till honom så pep han olyckligt så fort jag lämnade rummet. Vi bestämde oss då för att flytta upp den 16 veckor gamla ungen till de andra i Djurhemmet.
Så efter lunch fick jag till min stora glädje just den uppgiften; att ta med en transportbur och gå och hämta Uffe.
Väl inne på Djurhemmet så var han först länge väldigt försiktig och rädd, särskilt för alla katterna som stirrade på honom, och en del även morrade och fräste.
Men han fann sig tillrätta ganska snabbt och började genast leka med nästan alla leksaker han såg. Han blev efter en kort stund kompis med vackra Pim Pim.
Jag kunde inte slita min blick ifrån Uffe, han är så obeskrivligt söt och bedårande och charmig att jag inte vet vad jag ska ta mig till!
Katter, katter. Vackra, underbara katter. Finns det något djur som är mer fantastiskt? Jag tror knappt det. ♥
Kommentarer
Trackback
