yorkielover

Direkt efter skolan idag så gick jag och hämtade Ninjo. Först gick vi hem till mig och jag lämnade min väska.
Sedan gick vi till den lilla och jättemysiga parken på vägen upp till Stålfors. Där släppte jag vovven lös, så att han skulle få gå fritt och nosa så mycket han ville. Jag märkte tydligt att han blev jätteglad när han fick gå som han ville, och när jag ser honom glad så blir jag mer än glad, mer än lycklig.

Vi gick omkring där ett tag, sedan traskade vi vidare, mot parken nära där Melanie bor.
Då släppte jag Ninjo lös igen (på vägen dit kopplade jag honom, ifall det skulle komma bilar) och gick och gömde mig bakom ett träd.
Varför jag gjorde det? Jo, bara för att jag ville kolla hur Ninjo skulle reagera om jag "försvann"
Så som sagt, jag stod där bakom trädet, och kollade Ninjos varenda rörelse, släppte honom inte med blicken.
Först så bara fortsatte han rakt fram, utan att märka att jag inte var med.
Kort därpå så började han förvirrat titta sig omkring, och sedan fortsätta gå.
Några sekunder senare så stannade han igen och tittade runt omkring, sedan svängde han in på en annan stig.
Då ropade jag på honom, han vände sig snabbt, svansen började gå som en propeller, ögonen lyste, och han började otåligt skutta (sittande) När jag kom fram till honom så gosade vi en stund och sen började vi springa, sida vid sida. Han såg lika lycklig ut som jag kände mig, och jag riktigt kände kärleken i luften!

Älskade, finaste Ninjo, du är lycka  ♥