Kärleken förändras aldrig ♥
I eftermiddags så gick jag ut med Ninjo, idag hade vi det betydligt bättre tillsammans. Vi gick till skogen, till "vår egen" sten. Jag lyfte upp honom i knäet och så bara satt vi där en stund som kändes väldigt kort, och som jag önskade kunde vara för alltid. Jag hade kinden mot hans kropp så jag hörde hans hjärtslag och kände hans värme. Denna fantastiska yorkie har ett stort och varmt hjärta som är gjort av guld, det lovar jag.
När vi suttit där så länge att vi börjat darra av köld, så lyfte jag ner vovven från stenen, och så gick vi ner på skogsstigen.
När vi kommit ner dit så började Ninjo plötsligt springa jättefort, nej snarare rusa, iväg genom skogen.
Jag blev lite chockad, så först bara stod jag som stelfrusen och stirrade efter honom.
När jag till slut kom på hur man gjorde för att röra sig, så rusade jag efter honom. Han hade du hunnit ganska långt.
När jag kommit i kapp honom så tittade han på mig, då sprang jag om honom, han sprang om mig, och sådär höll vi på hela vägen ut ur skogen, vi ville hela tiden springa snabbare än varandra.
Jag blev lite sorgsen, samtidigt som jag blev överlycklig, när jag kom på varför det vi gjorde kändes så välbekant.
Jo, vi brukade nämligen göra så nästan varje dag, för 3 år sedan!!!
Och jag som sedan dess har gått och undrat och trott att Ninjo inte orkar den springleken längre, gud vad fel jag hade! tänk att han fortfarande är lika pigg som när han var 9 år, det är ju bara helt otroligt, och gör mig så lycklig.
Annars har en del förändrats på 4 år, därför blir jag sorgsen när jag tänker tillbaka...
Det enda som vad som än händer aldrig kommer att förändras, är min kärlek till Ninjo, som alltid är lika stark.
Min sol, min trygghet, min glädje, min kärlek. Ninjo är allt för mig, jag hoppas verkligen att han förstår det ♥
Bild från året jag träffade honom för första gången. Haha, vi ser glada ut ;)
En av de första bilderna på honom. Visst har han förändrats lite?
På fredag bli plutten 13! :) Livsglädje som han har, har jag inte sett förut. ♥
JAG ÄLSKAR DIG NINJO, ALLTID LIKA MYCKET, DU ÄR MIN.
När vi suttit där så länge att vi börjat darra av köld, så lyfte jag ner vovven från stenen, och så gick vi ner på skogsstigen.
När vi kommit ner dit så började Ninjo plötsligt springa jättefort, nej snarare rusa, iväg genom skogen.
Jag blev lite chockad, så först bara stod jag som stelfrusen och stirrade efter honom.
När jag till slut kom på hur man gjorde för att röra sig, så rusade jag efter honom. Han hade du hunnit ganska långt.
När jag kommit i kapp honom så tittade han på mig, då sprang jag om honom, han sprang om mig, och sådär höll vi på hela vägen ut ur skogen, vi ville hela tiden springa snabbare än varandra.
Jag blev lite sorgsen, samtidigt som jag blev överlycklig, när jag kom på varför det vi gjorde kändes så välbekant.
Jo, vi brukade nämligen göra så nästan varje dag, för 3 år sedan!!!
Och jag som sedan dess har gått och undrat och trott att Ninjo inte orkar den springleken längre, gud vad fel jag hade! tänk att han fortfarande är lika pigg som när han var 9 år, det är ju bara helt otroligt, och gör mig så lycklig.
Annars har en del förändrats på 4 år, därför blir jag sorgsen när jag tänker tillbaka...
Det enda som vad som än händer aldrig kommer att förändras, är min kärlek till Ninjo, som alltid är lika stark.
Min sol, min trygghet, min glädje, min kärlek. Ninjo är allt för mig, jag hoppas verkligen att han förstår det ♥
Bild från året jag träffade honom för första gången. Haha, vi ser glada ut ;)
En av de första bilderna på honom. Visst har han förändrats lite?
På fredag bli plutten 13! :) Livsglädje som han har, har jag inte sett förut. ♥
JAG ÄLSKAR DIG NINJO, ALLTID LIKA MYCKET, DU ÄR MIN.
Kommentarer
Trackback
