Bästa stunden hittills

Som sagt, i fredags gick jag till Ninjo. Först såg han mig inte för han stod i köket med ryggen mot mig.
Då ropade jag på honom, han snurrade ett helt varv, skuttade fram till mig och började genast pussa mig i ansiktet, just i det tillfället så började jag känna mig som mig själv igen, mitt riktiga jag :)

Det var riktig snöstorm då och jättekallt, så jag valde att ta med honom hem till mig.
Vi hade så extremt mysigt som bara vi kan ha, satt i hallen och gosade länge, länge.
Han var om möjligt ännu gulligare, och charmig så jag kunde inte sluta le!
Lydig också, jättelugn och snäll, och för ovanlighetens skull helt villig att vara med på kort, jag blev så fascinerad för jag fick så otroligt söta bilder på honom, nästan aldrig fått så söta bilder, och aldrig har vi haft så kul och mysigt som då! <3  Senare sprang vi hem, i snön. En lycklig människa med sin lyckliga favorithund!! :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0