Sista natten med bästa klassen... ♥
Igår kväll/natt var så himla rolig, och samtidigt otroligt sorglig. Hur som helst helt oförglömlig
Jag kortfattar bara lite, annars blir det världens längsta inlägg.
Vi lekte lekar, blackout (läskigt men jättekul) och röda, vita rosen.
Sen började själva festen, massa superbra musik (det mesta iallafall) på en ljudvolym högre än jag någonsin varit med om!
Vi dansade, lekte dansstopp och så, hur kul som helst :D
Men senare kom delen av våran klassresa som var både underbar och hemsk. Iallafall om man frågar mig.
Vi satt i ring, och först så pratade vi massa minnen som vi haft tillsammans under de här 3 åren.
Sen skulle man säga vad som var det bästa med 9f, och det var då som det riktigt sorgliga började.
För när alla sa så fina saker så började några att gråta, det blev värre och värre.
Jag tror att vi ganska precis just då insåg att de här åren är slut nu, att vi aldrig mer kommer vara våran klass.
En sak vet de flesta om mig, och det är att jag aldrig gråter. När jag säger aldrig så menar jag verkligen aldrig, inte för någonting.
Men igår så grät jag mer än jag gjort på väldigt länge (av en orsak som har med klassen att göra)
Först grät jag, sen slutade jag. Sen så började jag gråta igen, och sen slutade jag.
Sådär höll jag på lite för länge måste jag säga.
Men jag vill tacka dom tre i klassen som jag pratade med, dom sa så snälla och fina saker att jag inte visste vad jag skulle göra. Så himla underbara människor! ♥
Till slut så blev jag normal igen och vi hade alla roligt tillsammans till typ halv 5 då vi somnade, sen var vi tvungna att gå upp halv 8. Men konstigt nog så är jag ändå inte särskilt trött :)
På eftermiddagen så fick alla nior se på allas filmer, det var kul. Jag tycker fortfarande att våran är bäst ;)
Skolavslutningen kommer nog att vara ungefär lika sorglig som en begravning. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan den här klassen, kommer sakna alla fantastiska klasskamrater helt obeskrivligt mycket!
Jag kortfattar bara lite, annars blir det världens längsta inlägg.
Vi lekte lekar, blackout (läskigt men jättekul) och röda, vita rosen.
Sen började själva festen, massa superbra musik (det mesta iallafall) på en ljudvolym högre än jag någonsin varit med om!
Vi dansade, lekte dansstopp och så, hur kul som helst :D
Men senare kom delen av våran klassresa som var både underbar och hemsk. Iallafall om man frågar mig.
Vi satt i ring, och först så pratade vi massa minnen som vi haft tillsammans under de här 3 åren.
Sen skulle man säga vad som var det bästa med 9f, och det var då som det riktigt sorgliga började.
För när alla sa så fina saker så började några att gråta, det blev värre och värre.
Jag tror att vi ganska precis just då insåg att de här åren är slut nu, att vi aldrig mer kommer vara våran klass.
En sak vet de flesta om mig, och det är att jag aldrig gråter. När jag säger aldrig så menar jag verkligen aldrig, inte för någonting.
Men igår så grät jag mer än jag gjort på väldigt länge (av en orsak som har med klassen att göra)
Först grät jag, sen slutade jag. Sen så började jag gråta igen, och sen slutade jag.
Sådär höll jag på lite för länge måste jag säga.
Men jag vill tacka dom tre i klassen som jag pratade med, dom sa så snälla och fina saker att jag inte visste vad jag skulle göra. Så himla underbara människor! ♥
Till slut så blev jag normal igen och vi hade alla roligt tillsammans till typ halv 5 då vi somnade, sen var vi tvungna att gå upp halv 8. Men konstigt nog så är jag ändå inte särskilt trött :)
På eftermiddagen så fick alla nior se på allas filmer, det var kul. Jag tycker fortfarande att våran är bäst ;)
Skolavslutningen kommer nog att vara ungefär lika sorglig som en begravning. Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan den här klassen, kommer sakna alla fantastiska klasskamrater helt obeskrivligt mycket!
Kommentarer
Trackback
