yorkielover

Det enda jag känner just nu är kärlek, stark och speciell kärlek. Kärlek till nästan allt och alla i denna värld.

Denna värld som idag är väldigt grå här hos mig, men som på andra platser är fantastiskt fin.


Nyligen pratade jag med min underbara pappa. Vi hade ett långt samtal, om allt mellan himmel och jord ungefär.
Ett fint samtal, väldigt djupt och betydelsefullt. Jag älskar dig pappa, mer än du kan gissa ♥


Jag har skrivit flera dikter sen jag bloggade om det igår, nu har jag skrivit 23 stycken, och jag kommer hela tiden på nya saker att skriva.
Jag inspireras av mitt liv, av allt och alla som är en del av det, och även det som inte är den del av mitt liv.
En del dikter är mer personliga än andra, och en del är glada, medan en del är sorgliga.
Mina sorgliga dikter tycker jag är finare än mina glada, det är mer känslor i dem, de känns mer äkta.


Det jag skriver om mest, utan märka det förrän efteråt, är på många olika sätt kärlek. Alla möjliga sorters kärlek.  För kärleken är det starkaste och mest speciella vi har. Man kan känna kärlek till vem och vad som helst. Kärlek kan vara svår, den kan vara omöjlig. Den kan vara förbjuden. Men utan kärlek skulle vi inte ha någonting.