yorkielover

Promenaden med Ninjo var dagens höjdpunkt. Förutom att det var riktigt skönt och vackert ute så hade vi det väldigt... ja, kärleksfullt. När vi kommit in i skogen så lyfte jag upp plutten i min famn, och sen bara kramade jag honom, en jättelång stund. Jag bara höll om honom, borrade ner mitt ansikte i hans oäls och ville aldrig släppa honom. Jag var så lycklig just då att jag bara grät och grät, av glädje. Ninjo pussade bort mina tårar. Så satt vi länge, jag hade honom i famnen och det var det enda som betydde något just då, det enda som var viktigt. Att vi var tillsammans, bara Ninjo och jag. Jag älskar honom så mycket, ingen annan kan få mig att visa mina känslor så starkt. Den finaste, bästa hunden. Finaste bästa vännen.

Under promenaden så hittade jag på några dikter. Jag la dem på minnet och skrev sedan ner dem när jag kom hem.
När jag skrivit dem så fick jag inspiration till fler, så nu har jag hittills skrivit hela 13 st dikter!
Allt känns så bra när jag sitter för mig själv och skriver en dikt, det är en sådan befrielse på något sätt, det känns så skönt.



Den här bilden tog jag nyss, jag tycker att den är väldigt häftig och fin.


Mitt liv är fullt av ljus just nu, och av ljus kommer glädje. ♥



Vi hörs imorgon igen, ta hand om er!