yorkielover

Idag skulle vi läsa upp våra dikter som vi har skrivit. Vi skulle en och en läsa upp dem inför hela klassen.
Tror ni att jag gjorde det? I så fall tror ni fel. Jag gjorde det inte, det hade aldrig gått. Jag lovar att jag antingen skulle ha svimmat eller börjat gråta. För det kändes som att jag var på väg att göra både och.
Jag ångrar inte att jag inte läste upp den. Den är för personlig, jag vill inte att hela klassen ska höra.


Men ni/du kan få läsa den, den är väldigt kort, men personlig. Den handlar om motsatsen till frihet.
Jag skrev den en dag när jag satt och tänkte, jag bara skrev ner mina tankar och känslor och så blev det till en dikt.
Idag när vi skulle läsa upp dem, så kände jag mig precis som jag beskriver i dikten. Därför kunde jag verkligen inte läsa upp den.

Ibland känner jag mig som en fjäril i bur, liten och sårbar.

Jag har behov av att flyga men är oförmögen att använda mina vingar.

Instängd, fångad.

I mitt eget liv.


Vad tycker ni/du om den? :) Var ärlig snälla. ♥