One of those days
Hej i höstmörkret! Jag hoppas att ni mår bra.
Förlåt att jag skriver så sällan, men den här veckan har det varit så att jag inte riktigt haft lust till att göra någonting överhuvudtaget. Faktiskt så har jag nästan inte gjort det heller.
Som jag sa till mamma idag: "Vad otrevlig jag är, jag är ju så sur..."
Och lite sån har jag varit de senaste dagarna, särskilt idag. Därför har jag varit ännu tystare än vanligt i skolan, jag sa nästan ingenting på hela dagen idag. Jag tyckte att det var bäst att inte säga något eftersom jag var så trött och inte på mitt bästa humör, jag känner mig jättedryg. Men allvarligt, kompisarna i skolan måste ha tyckt att jag var jättekonstig, jag brukar vara jätteglad och åtminstone prata litegrann när jag är med dem, men inte just idag.
Jag hoppas att de tycker om mig ändå, och inte tar det personligt. Jag är ju som vem som helst, har både bättre och sämre dagar, men oftast är jag väldigt glad och då visar jag det tydligt.
Så efter skolan tyckte jag att jag behövde få in lite glädje i mitt liv. Gissa vad jag gjorde då? Jo självklart gick jag och hämtade den enda som kan göra mig riktigt lycklig idag, min fantastiska Ninjo.
Han fick mig att skratta på riktigt för första gången idag. Eller, på riktigt har jag väl skrattat i skolan med mina underbara vänner också, men inte alltid med äkta glädje.
Jag och Anci skrattade jättemycket åt vovven, han är bara för söt. Han hade legat i soffan under två kuddar och sovit, när han vaknade och stack upp huvudet från kuddarna så såg han roligare ut än han någonsin gjort, hans skägg stod åt alla möjliga håll haha! Lägg på en oemotståndligt gullig blick på det, så förstår ni varför jag blev alldeles varm i hjärtat av att titta på honom.
Ninjo gjorde mig lycklig genom att bara rusa fram till mig och börja puss mig när jag kom, och genom att bli så glad av att se mig.
Jag förstår verkligen inte varför någon kan bli så glad av att se mig, jag är ju bara... ja, bara jag...
Jag och min älskling hade hur som helst otroligt kul och mysigt tillsammans under den sköna promenaden vi tog.
Det är en vacker kväll, och när Ninjo är vid min sida så är jag inte mörkrädd, utan tycker att mörkret är endast spännande och att kvällen är fascinerande!
Nu ska jag göra ett par inlägg till, kram på er ♥
Förlåt att jag skriver så sällan, men den här veckan har det varit så att jag inte riktigt haft lust till att göra någonting överhuvudtaget. Faktiskt så har jag nästan inte gjort det heller.
Som jag sa till mamma idag: "Vad otrevlig jag är, jag är ju så sur..."
Och lite sån har jag varit de senaste dagarna, särskilt idag. Därför har jag varit ännu tystare än vanligt i skolan, jag sa nästan ingenting på hela dagen idag. Jag tyckte att det var bäst att inte säga något eftersom jag var så trött och inte på mitt bästa humör, jag känner mig jättedryg. Men allvarligt, kompisarna i skolan måste ha tyckt att jag var jättekonstig, jag brukar vara jätteglad och åtminstone prata litegrann när jag är med dem, men inte just idag.
Jag hoppas att de tycker om mig ändå, och inte tar det personligt. Jag är ju som vem som helst, har både bättre och sämre dagar, men oftast är jag väldigt glad och då visar jag det tydligt.
Så efter skolan tyckte jag att jag behövde få in lite glädje i mitt liv. Gissa vad jag gjorde då? Jo självklart gick jag och hämtade den enda som kan göra mig riktigt lycklig idag, min fantastiska Ninjo.
Han fick mig att skratta på riktigt för första gången idag. Eller, på riktigt har jag väl skrattat i skolan med mina underbara vänner också, men inte alltid med äkta glädje.
Jag och Anci skrattade jättemycket åt vovven, han är bara för söt. Han hade legat i soffan under två kuddar och sovit, när han vaknade och stack upp huvudet från kuddarna så såg han roligare ut än han någonsin gjort, hans skägg stod åt alla möjliga håll haha! Lägg på en oemotståndligt gullig blick på det, så förstår ni varför jag blev alldeles varm i hjärtat av att titta på honom.
Ninjo gjorde mig lycklig genom att bara rusa fram till mig och börja puss mig när jag kom, och genom att bli så glad av att se mig.
Jag förstår verkligen inte varför någon kan bli så glad av att se mig, jag är ju bara... ja, bara jag...
Jag och min älskling hade hur som helst otroligt kul och mysigt tillsammans under den sköna promenaden vi tog.
Det är en vacker kväll, och när Ninjo är vid min sida så är jag inte mörkrädd, utan tycker att mörkret är endast spännande och att kvällen är fascinerande!
Nu ska jag göra ett par inlägg till, kram på er ♥
Kommentarer
Trackback
