Tomhet
Hej! Jag minns knappt när jag skrev sist, tror det var i torsdags ;)
Jag hade tänkt vänta med att skriva tills jag hade massa intressanta saker att skriva, men det verkar dröja så länge att jag skriver nu iallafall fast jag inte direkt har så mycket att skriva haha.
I fredags var sista dagen på katthemmet för mig. För den här gången alltså, från och med nu på onsdag så ska jag dit en gång i veckan under hela terminen. Så kul!!
Men, i fredags så började dagen likadant som den torsdagen, städning av alla burar och rummet, byta mat och vatten till katterna mm. Den här dagen gick allting mycket snabbare än dagen innan, så när det var dags för förmiddagsfika så var vi klara. Så då fick vi en extra lång lek och mysstund med katterna. Vi busade med kattungarna ett tag, sen gick vi in till Zita. Under hela arbetsdagen så gick vi in till henne 3 gånger, för att få umgås extra mycket med henne eftersom det var den sista dagen någonsin som vi fick träffa henne.
Hon var gosigare än någonsin, det var jättesvårt för mig att lämna henne, jag ville verkligen inte göra det.
Jag vet att hon kommer få det jättebra, och bli jätteälskad, men JAG älskar henne också. Det var en väldigt sorglig stund, att säga hejdå till den mest speciella katt jag har träffat i hela mitt liv.
Jag längtar redan tillbaka till mina fyrfota vänner där, när jag kommer nästa gång så har nästan alla fått nya hem.
Roligt och tråkigt på samma gång.
Något som bara är tråkigt, som gör mig ganska ledsen är att jag saknar Ninjo mer än jag på något sätt skulle kunna beskriva, och jag vet inte ens när jag kommer träffa honom igen.
För det första, han och Anci är i Stockholm. För det andra, han haltar. Lilla älsklingen har hoppat ner från Ancis höga säng och vrickat tassen.
Så jag får inte gå ut med honom, och eftersom de inte ens är hemma så kan jag inte hälsa på honom.
Jag blir galen! Jag vet inte vad jag ska ta mig till när jag inte kan träffa honom, jag kan inte vara utan honom...
Älskade fina Ninjo, bli bra snart. Du måste kunna hoppa och springa igen! :)
Utan Ninjo så känner jag en stor tomhet.
Min kärlek till dig är den största kärleken jag känner till. Annorlunda, men stark. ♥
Jag hade tänkt vänta med att skriva tills jag hade massa intressanta saker att skriva, men det verkar dröja så länge att jag skriver nu iallafall fast jag inte direkt har så mycket att skriva haha.
I fredags var sista dagen på katthemmet för mig. För den här gången alltså, från och med nu på onsdag så ska jag dit en gång i veckan under hela terminen. Så kul!!
Men, i fredags så började dagen likadant som den torsdagen, städning av alla burar och rummet, byta mat och vatten till katterna mm. Den här dagen gick allting mycket snabbare än dagen innan, så när det var dags för förmiddagsfika så var vi klara. Så då fick vi en extra lång lek och mysstund med katterna. Vi busade med kattungarna ett tag, sen gick vi in till Zita. Under hela arbetsdagen så gick vi in till henne 3 gånger, för att få umgås extra mycket med henne eftersom det var den sista dagen någonsin som vi fick träffa henne.
Hon var gosigare än någonsin, det var jättesvårt för mig att lämna henne, jag ville verkligen inte göra det.
Jag vet att hon kommer få det jättebra, och bli jätteälskad, men JAG älskar henne också. Det var en väldigt sorglig stund, att säga hejdå till den mest speciella katt jag har träffat i hela mitt liv.
Jag längtar redan tillbaka till mina fyrfota vänner där, när jag kommer nästa gång så har nästan alla fått nya hem.
Roligt och tråkigt på samma gång.
Något som bara är tråkigt, som gör mig ganska ledsen är att jag saknar Ninjo mer än jag på något sätt skulle kunna beskriva, och jag vet inte ens när jag kommer träffa honom igen.
För det första, han och Anci är i Stockholm. För det andra, han haltar. Lilla älsklingen har hoppat ner från Ancis höga säng och vrickat tassen.
Så jag får inte gå ut med honom, och eftersom de inte ens är hemma så kan jag inte hälsa på honom.
Jag blir galen! Jag vet inte vad jag ska ta mig till när jag inte kan träffa honom, jag kan inte vara utan honom...
Älskade fina Ninjo, bli bra snart. Du måste kunna hoppa och springa igen! :)
Utan Ninjo så känner jag en stor tomhet.
Min kärlek till dig är den största kärleken jag känner till. Annorlunda, men stark. ♥
Kommentarer
Trackback
