yorkielover

Hej vännerna mina, jag hoppas att allt är bra med er!
Min helg var jättebra, jag tycker t.o.m att den var lagom lång, tiden rusade inte riktigt iväg likadant som vanligt.
Så jag fick gjort både allt jag ville och allt jag behövde, känns bra.

Igår så var jag hos katterna, min söta kompis Marina började där igår och jag är väldigt glad att ha fått sällskap där. (om man räknar bort katterna som är fantastiskt sällskap såklart!)
Först så gjorde vi de vanliga arbetsuppgifterna, det gick lika bra som vanligt.
Sedan gick vi ner till de fullkomligt bedårande små kattungarna, och där satt vi och gosade och lekte med dem till och från under dagen. Min absoluta favorit heter Bukowski, hon är så fin och mysig att hela mitt inre värms upp av kärlek när hon ligger och sover i mitt knä.

Ett tag innan vi slutade för dagen så fick jag bevittna ett riktigt kattslagsmål. Det var läskigt, jag öppnade Tobbes bur för att ta ut hans skålar, då smet han ut och så kommer Chabo farande och de där två ryker på varandra på en gång. De skrek så hemskt högt och stora pälstussar for åt alla håll. Jag stod som paralyserad tills en i personalen (som hade hört skriken borta i andra änden av huset) kom och la en filt över den ena katten och bar in den i buren.
Usch, det var otäckt att se det där, jag var så rädd att de skadat varandra allvarligt. Men det var ingen fara, en av dem hade "bara" blivit biten i örat av den andra.
Tänk att katter kan vara så aggressiva...


Annars så fungerar ingenting i mitt liv som jag vill, jag klarar inte någonting. Det värsta med det är att jag ungefär slutat bry mig om hur det går för mig. Ingenting spelar lika stor roll längre. Jag är så ofokuserad på allt, jag glömmer göra mina skolarbeten, jag förstår aldrig någonting, är bara ständigt förvirrad. Jag glömmer bort allt och alla, stänger ute allt och glider in i min egna värld även när det finns andra runtomkring. Jag är ännu mer nervös nu än förut, ännu mer i desperat behov av sällskap. Ännu mer konstig. Försöker vara extra snäll och vänlig och möjligtvis lyckas jag, men jag kan inte ens visa mina känslor. Jag vet inte ens vad jag borde känna.
Jag vet verkligen inte vad i hela världen jag ska göra.

Ninjo, inget fungerar utan dig! Vad ska jag göra? Hur ska jag klara mig? Du var mitt liv, utan dig känner jag mig inte levande. Jag saknar dig varje dag, tänker på dig varje timme, älskar dig varje minut. Alltid. Jag glömmer dig aldrig, du finns i mina tankar, min själ och mitt hjärta.
Din blick i min förändrade allt, nu är allt förändrat igen. Ingenting har blivit som innan jag träffade dig, allt har förändrats. Allting förutom min kärlek till dig, kärleken försvinner aldrig.
Fyra år med dig. Fyra år fyllda med kärlek, glädje, hopp, frihet. Fyra år som bara försvann.
Fyra år, de finaste minnena, de vackraste stunderna. Fyra år med dig, min speciellt speciella vän. ♥